Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
röst, och den gamle sjönk tillbaka pä sitt läger, knöt han-
den och skrek: »Nu först igenkänner jag din röst, förban-
nade afskum ! Din första anblick har redan fiendtligt träf-
fat mitt öga! — Förbannad vare du! Förbannad vare
din hand, som sände mig pilen !»
»Tig!» befaldé Sture strängt. »Du har förtjent en
ännu förskräckligare tuktan för ditt skamliga förräderi!»
Och med befallande röst fortfor han: »Bekänn vidare —
du har ännu icke slutat!»
»Jo, jag har slutat!» svarade gubben och tillslöt fast
sina läppar.
»Hycklare, du ljuger!» ropade Sture häftigt. »Var
icke du den bedragare, som vände min makas hjerta ifrån
mig? Bekänn, hvilka medel brukade du dertill ! Har du
icke velat öfvertala denne käcke kapten, att jag i vansin-
nighet inspärrat min hustru och Bagvald? Har du icke
velat förmå hans redliga hjerta att uppvigla soldaterna
emot mig och med våld röfva fångarne ifrån mig, innan
jag ännu hållit dom öfver dem? Bekänn, hycklare!»
»Nej !» var den gamles bestämda svar, emedan hans
smärta för några ögonblick hade upphört.
»Bekänn!» förmanade honom dvergen åter med hotande
röst, i det han höll pilen framför honom, visande med
fingret, huru långt den inträngt. »Väl ibland tusende kan
knappt en glädja sig öfver att bli räddad, sedan han fått
en pil så djupt i sitt bufvud. Hvad min konst förmår,
vill jag samvetsgrant använda’till din räddning, men blods-
förlusten måste döda dig inom få minuter, och jag påläg-
ger dig icke något förband, förrän du bekänt dina sista
synder.»
»Förbannadt, der är åter deu svarte anden !» pustade
den gamle i dödsångesten och tryckte sin flata hand fast
emot det sårade ögat för att hämma blodet. »Bort, för-
följare!» fortfor han, »jag känner 111ig ännu stark, ännu
lefver jag ju! O, kunde jag blott täppa den blodiga källan!
Min bjerna brinner — gif mig något att dricka! —O! den
kalla svetten; — dödens dagg fuktar redan min panna! —
Bort, förbannade! Jag vill icke följa dig ■— jag vänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
