Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en halfgud, förbannad ocb föraktad, sedan ban förlorat sin
magt och lyckan flytt honom, och endast genom den
hastigaste flykt undkommen sitt fullkomliga förderf, var han
nu endast betänkt pä att ur spillrorna af sina högt fly-
gande planer åtminstone rädda sitt usla lif. Derföre lem-
nade han skyndsamt Småland, hvilket landskap han, öfver-
hopad med ära och beröm, beherskat som en furste, och
sökte, fridlös till och med för sina egna anhängare, hvilkas
förräderi och förföljelse han rättvisligen fruktade, en till-
flykt innanför danska gränsen, i Blekinge, der hvarje vrå
ifrån hans forna röfvarelif var honom bekant.
Med sina båda ledsagare kastade han sig, nästan all-
deles utmattad af sina sår och ansträngningar, in i Rödeby
skog, som erbjöd honom bergspass och hålor i mängd, och
der han hoppades, åtminstone under en kort tid, finna sä-
kerhet för sina fienders efterforskningar. Redan vid skogs-
brynet störtade flyktingarnes hästar och måste qvarlemnas
såsom döda. Stelnade af köld, plågade af hunger och törst,
banade männen sig en väg genom den tjocka skogen. De-
ras stelfrusna händer förmådde ej längre bruka vapnen,
hvårföre de i sin förtviflan redan förut bortkastat dem.
Daeke afbröt nu af ett träd en stör, hvarpå han utmattad
stödde sig. Detta, var således den för kort tid sedan så
fruktade bondhöfdingens enda vapen. Åndtligen, efter ett
långt kringirrande, funno de i en enslig, aflägsen trakt en
af tjocka granar undangömd bergshåla, och här beslöto de
att unna de utmattade lemmarne den så nödvändiga hvilan.
Väl märkte de här och der omkring denna tillflyktsort fot-
spår i den djupa snön liksom efter ett barn; men uttröt-
tade till kropp och själ gåfvo de föga akt härpå.
Daeke hade nedkastat sig på jorden i hålan, tilltalade
sällan sina ledsagare, och endast understundom framträngde
en tyst förbannelse öfver hans läppar. Den vilda elden i
hans ögon var visserligen slocknad, men hans anletsdrag
uttryckte hån och raseri. Försänkt i djupa tankar, stödde
han sitt utmattade hufvud mot högra handen. Pater Cle-
ments uppsyn förrådde deremot den lifligaste ångest. Han
hade nedsatt sig på ett klippstycke, obekymrad om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
