- Project Runeberg -  Nils Dacke / Tredje delen /
92

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Försänkt i djup eftertanke, stod dvergen några steg
ifrån brädden af gropen ; men hastigt bemannande sig, lik-
som fattad af en tanke, sade han sakta för sig sjelf: »Jag
måste våga det! Bort till eremiten! List eller öppen strid,
lika mycket; jag måste våga det! Han der uppe skall "nog
föra mig till målet!» Och då munken just i detsamma der
nere uppgaf sin sista suck, begaf Vippel sig raskt genom
skogen och rakt fram öfver bergshöjder, genom dalar och
bäckar, ända till dess han uppnådde Bråvalla hed.
Nattens mörka vingar betäckte öknen, men på afstånd
skimrade ett ljus och förrådde för den vandrande dvergen
Simons hydda.
Då stannade han och sade för sig sjelf: »Men kan det
icke misslyckas? Jag är allena, svag och utan vapen !
Skall jag begifva mig tillbaka till Småland, till befälhaf-
varen för de. kungliga trupperna, och lägga det märkvär-
diga brefvet för hans ögon samt bedja honom ställa mig i
spetsen för soldaterna. Men om nu Daeke under nattens
mörker begåfve sig ur hålan och komme till eremiten,
förrän jag anlände med den beväpnade styrkan, då vore
det för sent; då skulle en hel krigshär, icke kunna hjelpa
mig! Modigt derföre framåt; jag vill, jag måste ensam
utföra allt!»
Han skyndade vidare, och då han var ungefär hun-
drade steg ifrån eremitens hydda, kunde han vid det klara
ljusskenet, som framträngde genom ett litet fönster, tyd-
ligt urskilja trenne kummel eller fornåldriga grafvar, vid
hvilbas fot eremitkojan blifvit uppbygd. Liksom sofvande
jettar läge de snöbetäckta grafvarne framför honom, och
ljusskenet ur kojan förgylde med matt skimmer deras
toppar. Icke utan en djup rysning beskådade han det
hemska stället. En dödstystnad herskade rundt omkring.
Den öde heden företedde endast ett isbetäckt, dödt fält;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/3/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free