Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapelsen tycktes här vara utdöd, och endast ljuset i hyd-
dan röjde den enda lefvande varelsen vidt omkring. Då
upplyfte dvergen de sammanknäppta händerna bedjande mot
den mörka himlen, och rued de blixtrande ögonen vända åt
skyarne, bönföll han om kraft till det goda verkets ut-
förande.
Sedan han några minuter stått orörlig, gick han mo-
digt fram till hyddan och klappade på fönstret; men han
måste flere gånger upprepa detta tecken, innan han inifrån
hörde den buttra frågan: »Hvem stör mig?»
»En vän, skickad ifrån edra vänner med ett vigtigt
budskap, anhåller att få slippa in, fromme inan!» ropade
dvergen. Men bistert svarade honom er grof röst: »Jag
har inga vänner; jag är nog för mig sjelf! Gack vidare
och sök dig annat nattherberge !»
»Kallade du icke en gång den djerfve Dackè för vän !»
begynte Vippel åter.
»Hvem är du?» erhöll han till svar inifrån. »Kom-
mer du ifrån Dacke?»’
»Jag kommer från honom», svarade dvergen. »Han
sände mig förut till dig med ett budskap -—■ och kommer
sjelf snart efter!»
»Vänta ett ögonblick!» svarade den bistra rösten.
Snart rasslade riglarne inom den väl stängda dörren; den
öppnades, och på dess tröskel stod en lång, mager gubbe,
klädd i vargskinn; ett yfvigt, hvitt skägg föll ned på hans
bröst, och skenet af det brinnande blosset, hvilket han höll
i högra handen, gaf hans bleka, dystra ansigte ett fasa-
väckande, spöklikt uttryck.
Gubbens svarta, • lifliga ögon sväfvade forskande om-
kring efter den lille vandraren utan att blifva varse denne,
hvars kägelformiga mössa knappt räckte till yttersta ändan
af hans skägg. »Har jag blifvit gäckad? Här är ju intet
menskligt väsende att se !» brummade han vred för sig
sjelf. Men Vippel trängde sig fram till honom, sökte att
fatta hans nedhängande venstra hand och ropade skäm-
tande till honom : »Herren skapade varelser af många slag ;
han lät några bära hufvudet högt i vädret och andra en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
