Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kände sig gammal för att sköta affärerna sä som
de skulle skötas. Derför hade han beslutit att
med det allra första taga sig en driftig kompanjon,
oafsedt om denne vore fattig eller rik. Och
eftersom han till biträde har en . . .»
»Det är en förbannad lögn allt hvad de
säga», af bröt patron Krutström och satte sitt punschglas
så hårdt i bordet att foten gick af. »Kom
ihåg att jag sagt det!»
Då Krutström slutat sitt argsinta utrop, fortfor
Viggberg:
»Och det der biträdet är ingen annan än A»
dolf Lund, den vi alla känna. Nu händer det
sig inte bättre, än att Adolf och Ingrid hålla af
hvarandra. När han nu snart blir gubben Sillgrens
kompanjon, så torde det allt stå hårdt för dig,
Krutström, att slå honom ur brädet»
»Det ska’ lysa första gång för oss om
söndag,» svarade Krutström morskt.
»Hvem har sagt det?»
»Mathias Nock.»
»Men inte Ingrid?»
»Nej, gudnås,» svarade patron Krutström
under det en djup suck arbetade sig fram ur
hans bröst.
»Ja, så torde det allt bli pannkaka af den
lysningen,» svarade Viggberg skadegladt. »Jag
känner Ingrid, jag, och vet att hon ej säljer sig
till hvem som helst.»
»Det var väl derför som inte heller du fick
köpa henne?» svarade Krutström hånfullt.
Viggberg teg för några minuter, hvarunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
