Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen annan utväg än att genom utmätning utfå
min lagliga rätt. Och som du väl ej nu eger
den summa jag nämnt, så må då utmätningen gä
för sig.»
Med dessa ord gaf patron Krutström ett tecken
ät utmätningsmännen. Desse skulle just göra
sig i ordning att utföra sitt ärende, då gamle
Lund med ett föraktfullt leende steg fram till
bordet och lade en sedelpacke derpä under det
han myndigt sade:
»Der har du dina penningar. Fram nu med
lagsökningen och qvittot!»
Att se de miner, som patron Krutström och
gamle Mathias nu utbytte med hvarandra, det
var nog värdt hela den summa, som låg på bordet.
Också kunde hvarken gubben Sillgren eller
Adolf afhålla sig frän att skratta derät.
Detta retade till den grad patron Krutström,
att han, glömmande sin värdighet, utropade:
»Ja, ja, jag vet nog att det är du, pojke,
som gifvit far din penningar, men hvem vet om
du bekommit dem pä ärligt sätt!»
»Nu hör ni hvad han insinuerar,» utbrast Adolf
till utmätningsmännen. »Ni ä’ vitne till att
han beskylt mig för att ha fått dessa penningar
på oärligt sätt, och det ska’ komma att stå honom
dyrt, det lofvar jag!»
Patron Krutström insåg nu att han rent af
hoppat i galen tunna. Han stirrade omkring sig
som en, den der mistat förståndet, och kunde ej
frambringa ett enda ord.
Äfven Mathias Nock bief flat och skamsen
då han hörde Krutströms ord. Han ville gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
