Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefve Tolstoy. Öfversättning från »The Review of Reviews»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har helt och hållet blifvit lämpad och
afpassad efter den af historieskrifvarne på förhand
bestämda formen. Ivan den förskräcklige,
öfver hvars regering professor Ivanoff
föreläser denna terminen blef, från att vara en
vis och dygdig regent, helt plötsligt
förvandlad till en förryckt och vildsint tyrann. Huru
och af hvilken anledning? Se der frågor som
ni gör bäst i att icke ställa till dem . . . . .»
Med dessa eller liktydiga ord var det som
min fängelsekamrat gaf uttryck åt sina åsigter.
Meningsutbytet och samspråket fortsattes
hela natten. Bland andra ämnen som kommo
på tal var äfven universitetet, öfver hvilken
institution, äfvensom öfver den akademiska
vetenskapen i allmänhet. Tolstoy utgöt alla
sina vredesskålar.
Uttrycket »Vetenskapens tempel»
återkom beständigt på hans läppar. Under det
han sjelf hela tiden förblef lika allvarlig som
en begrafningsentreprenör, tecknade han för
mig i få ord våra professorers porträtter och
gjorde deraf så löjliga figurer, att jag i trots
af mitt fasta beslut att visa mig oberörd, kom
i det våldsammaste skratt, ja, tjöt som en
galning. »Och såsom resultat af allt detta».
slöt Tolstoy, »har ni och jag rätt att vänta,
det vi skola lemna detta tempel såsom
vällärde, nyttiga medlemmar. Men hvad skola
vi föra med oss från universitetet? Tänk
efter och svara mig på samvete. Hvad är
det som vi skola föra med oss från detta
allra heligaste? Då vi återvända dit,
hvarifrån vi kommit, det vill säga till landet,
hvartill skola vi vara nyttiga, hvem skall hafva
bruk för oss?
Gifvande mig sken af att vara en martyr
för sömnlöshet, endast lyssnade jag, i det
jag ihärdigt nekade att tala.
Vid dagens inbrott öppnades dörren och
fångvaktaren inträdde, samt underrättade oss
med en bugning, att vi egde vår frihet och
kunde återvända till våra hem.
Tolstoy tryckte sin mössa ned öfver
ögonen, svepte in sig i sin bäfverfodrade kappa,
gaf mig en flyktig nick och lemnade, med
ett sista ord af missaktning mot »templet»,
arresten, åtföljd af sin uppassare och
fångvaktaren . . .
Sista gången vi möttes var vid de årliga
examina, som skänka rättighet att gå öfver
från en kurs till en annan. De juridiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
