Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Gammal fäbodsägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
— Varför sitter det en sån lång rad av korpar på taket,
Egil?
— Ragnhild! sa mannen, och rösten darrade av sorg
över att han hade något så svårt att tala om för henne.
Vi ska genast vandra ner till gården igen. Vi kan inte nyttja
fäboden här i år. Den där mannen, som du slängde vasslan
över, har säkert blivit blind med detsamma. Han har inte
kunnat komma ut ur stugan, och hans kamrater har inte
kommit honom till hjälp. — Kära, du behöver inte ta det
svårt! Det var en ond rövare. Han kom in för att döda dig.
Du har ingen skuld i att det har gått, som det har gått. Nej,
gå inte in i fäbodstugan! Han har varit där hela vintern.
Han är kvar där än.
Hustrun störtade upp. Mannen grep efter henne, men
hon var honom för snabb. Hon sprang fram till fäboden,
fick upp dörren och såg in.
Strax efteråt ljöd hennes skratt högt och gällt. Hon kom
ut på gården storskrattande, med armarna högt upplyfta.
— Har du sett starkare lycka? skrek hon. Har du sett
starkare lycka?
Hon störtade bort rätt in i mörka skogen, och när mannen
fann henne, var hon vansinnig.
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
