Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tjänsteanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJÄNSTEANDEN
Konstantin hade blivit sig lik igen, medan hon varit borta.
Han gick åter i lära hos Krus Erik. Han var snäll och
beskedlig, en smula fumlig och liknöjd just som förut.
— Du får inte tro, att jag siktade på ditt öga, sa han.
Jag sköt mot takåsen, men just som pilen flög av, var det,
som om en hand hade slagit till den, så att den for rätt
emot dig.
— Jag såg, att du inte sköt åt mitt håll, sa hon.
— Jag gick till kyrkgårn med den på natten. Jag blev så
förskräckt för den.
Hon satt och funderade. Hon hade blivit liksom en
gammal, klok människa efter olyckan. Hon var inte mer ett
barn.
— Jag undrar vad det var, sa hon.
— Det var väl ingenting. Men jag kan längta efter den.
Var dag längtar jag efter den.
— Jag tänker... sa hon tvekande. Om du bara trodde,
om du bara inbillade dig, att du hade den... Då skulle du
kunna skjuta och göra skor lika bra, som när du bar den i
fickan.
— Nej, sa han. Jag har försökt, men det går inte. Det
är, som om nån skulle säga till dig, att om du bara inbillade
dig, att du hade ditt öga kvar, skulle du se lika bra som
förut. Det där är sånt, som en inte själv har nån makt över.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
