Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vattnet i Kyrkviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
gröna, gräsrika ängar, och på de ängarna, där det var fuilt
av stora blommor och mycken glittrande dagg, hade en vit
häst gått i bet. Det var det vackraste djur hon någonsin hade
sett. Manen var så lång, att den hängde ner på hovarna,
hela kroppen apelkastad, bringan bred, benen smala och
spänstiga som pilskaft, svansen tjock som en rågkärve och
så lång, att den låg i släp på marken. Knappast mer än ett
ögonblick fick hon glädja sig åt synen. Hon ville smyga
närmare hästen mellan de högblommiga strandväxterna, men
då märkte han henne och flydde. Men inte mot land, utan
rätt ut i sjön. Han sprang genom grundvattnet, så att
skummet yrde om Honom, och så snart han kom på djupt vatten,
dök han rätt ner utan att göra ett försök att simma. Då hade
modern förstått, att detta inte kunde vara någon annan än
näcken, som brukar visa sig i hästhamn, när han går upp på
land. Modern hade inte blivit rädd för egen del, men hon
hade tänkt på barnet, som hon gick med, och undrat, om
det skulle få men av mötet. För all säkerhets skull hade hon
gått till en "klok’’ och frågat och fått det svaret, att detta
inte skulle skada barnet. Om hon finge en son, skulle hon
göra honom till fiskare, för näcken skulle säkert komma
att ta sig av honom, så att han finge god fiskelycka. Men
bleve det verkligen en fiskare av barnet, då skulle han ta
sig i akt för en enda sak, och det var att dricka vatten ur
den sjön, där han tog sin fisk.
Detta hade Gille också undvikit att göra, fastän det just
inte hade varit någon lätt sak. Det var svårt att inte våga
läska sig med en enda droppe vatten, då han låg ute på
sjön i heta sommardagar. När han kom bort till främmande,
vågade han knappt sätta ett glas till munnen. Det fanns folk,
som skrattade åt allt sådant där, och de sökte bara av
oförstånd narra honom att dricka sjövatten. De kunde inte tro,
att det betydde något för honom. Det var inte fritt heller,
att sjötrollen ibland hade gjort små försök att locka honom
att bryta mot förbudet. Men hitintills hade han kunnat ta sig
i akt, och allt hade gått väl för honom, som förutsagt var.
Och många, ja, otaliga gånger hade han sett, att de små
sjöfröknarna, som inte var större än abborrar och hade den
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
