Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vattnet i Kyrkviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTNET I K YRKVIKEN
jag bereda dig till döden, som jag skulle göra, om du låge
på ditt yttersta. Jag vill ge dig nattvarden.
Gille lade ovillkorligen sin hand på låsvredet. Han hade
helst velat komma undan detta, men prosten hejdade honom.
— Du får inte gå, Gille! ropade han med en mäktig
röst, som bröts av sinnesrörelse. Jag är din själasörjare, och
jag måste göra min plikt mot dig, annars kan jag inte stå
till svars inför den, som är herre över både dig och mig.
Fiskarn såg ut som en mot sin vilja dragen och tvingad
man, dock var han så bunden av vördnad för prosten, att
han blev stående. Och så snart som denne märkte, att Gille
ämnade vara lydig, började han sina förberedelser. Han tog
fram de små nattvardskärl, som han använde, när han
kallades till döende, tände ett ljus till, hängde på sig
prästkappan.
Det fanns intet vin i flaskan, som han förvarade jämte
kalken, men han sände intet bud ner i källarn för att få den
påfylld. "Må Gud vara mig nådig!" tänkte han. "Jag fyller
kalken med den vätska, som är helig nog att användas i hans
andra sakrament."
Han lät Gille falla på knä framför en stol, meddelade
honom syndaförlåtelsen, läste upp instiftelseorden till
nattvarden, räckte honom brödet och förde kalken till hans
läppar.
I nästa ögonblick störtade fiskarn upp, blek av
förskräckelse.
— Vad har du gett mig i kalken, präst? ropade han och
grep hårt om prostens arm.
— Jag har gett dig det, som du i din hedniska övertro
aldrig har vågat smaka, sa prosten. Jag har gett dig vatten
ur Kyrkviken, men jag har helgat och invigt det. Nu har
det flutit över dina läppar, inte som vatten, utan som Kristi
blod. Må det övervinna det naturliga vattnets makt! Må det
befria din själ från . . .
Han fick inte tala mer. Gille Folkesson hörde inte på
honom.
— Vatten från Kyrkviken! skrek han till med en
jämmer, som hade han blivit sårad. Vatten från Kyrkviken!
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
