Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tal vid Nobelfesten 10 december 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL VID NOBELFESTEN 10 DECEMBER 1909
jag och tar an ett bekymrat utseende. ’Det är så, att jag har
råkat i stora skulder.’
’Jag är rädd för att du inte kan få mycken hjälp med
den saken hos mig’, säger far. ’Man kan visst säga om det
här stället som om de gamla herrgårdarna i Värmland, att
här finns allting utom pengar.’
’Det är inte heller för pengar, som jag är i skuld’, säger
jag. — ’Det var värre, det’, svarar far. ’Tala nu om allting
från början, flickan min!’
’Det är inte för mycket, att du hjälper mig’, säger
jag, ’för det är nog ditt fel från början. Kommer du
ihåg hur du brukade sitta vid klaveret och sjunga
Bell-man för oss barn, och minns du hur du lät oss läsa Tegnér
och Runeberg och Andersen ett par gånger var vinter?
På det sättet var det, som jag råkade i min första stora
skuld. Far, hur ska jag kunna vedergälla dem för att
de lärde mig att älska sagorna och hjältedåden och
fosterjorden och människolivet i all sin storhet och i all sin
skröplighet?’
När jag säger detta, sätter far sig till rätta i gungstolen
och får ett vackert uttryck i ögonen. ’Jag är glad åt att jag
var med om att skaffa dig den skulden’, säger han.
’Ja, det kan du ju ha rätt i, far’, säger jag, ’men du får
komma ihåg, att det inte är slut med detta. Du får tänka
på att jag har en sådan mängd fordringsägare. Tänk på
alla de där fattiga och hemlösa kavaljererna, som brukade
fara omkring i Värmland i din ungdom och spela kille
och sjunga visor! Till dem står jag i skuld för galna
äventyr och upptåg och skämt i oändlighet. Och tänk på alla
de gamla, som har suttit i små gråa stugor i skogsbrynet och
berättat om näck och troll och bergtagna jungfrur! Det är
väl de, som har lärt mig hur det kan bredas ut poesi Över
hårda fjäll och svarta skogar. — Och så, far, tänk på alla
de bleka och hålögda munkar och nunnor, som har suttit i
skumma kloster och sett syner och hört röster! Till dem
står jag i skuld för lån ur den stora legendskatten, som de
har samlat sig. Och tänk på dalbönderna, som drog till
Jerusalem! Är jag inte i skuld hos dem, därför att de gav
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
