Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1&>
vnggu lillan. Mon |i||nn vilt»’ nlls
icke sofva utan gret sn liittcrt att mor
slutligen sjelf måste kotutun.
— Du ilugcr till ingetitiug. sade
hon ät Ann» -gå uu helst och
hemta vod".
Atina gick. När hon kom tillhnkn
med sin tunga bördn, skyndade hon
till spiseln och märkte ej eu stäfvn
med hett vatten som stoll midt ]>å
golfvet. Anna föll och brände rätt illa
sinn Itänder, dessutom Tål Ide bull
veden pä det rensknrade golfvet.
— Nej, nu hjelper här ingenting
annat. än jag går min väg, tänkte
A|lun, och då lillan somnat och
skogvaktaremor lagt sig på sängen för att
hvila eu stund efter del tiiuga arbetet,
fattade Atina sin halsduk, knöt ilen
pii sitt lilla rödlockiga hufvud och
smög sig sakta ut pä gården,
(irin-dcn var öppen, fader och bröder voro
liorta, Atina gick ut i skogen.
C.!ru-niir och talhir susade allvarligt och
Anna kände sig helt underlig till mods.
Hon trippnde lätt pà den sniiihi stigen
och klara tåmr droppade ned i
blotn-kalknruf. hvilka dervid glänste ännu
skömire i aftonsolens ljus.
l)et började skymma orh Annas små
fOttcr tröttnade. Hvart ämnade hon
gå? Det visste lion icke sjelf. Bort,
bort, det var hufvndsnkeO, Nu sutte
hon sig neil i det mjuka, gröna gräset.
En liten fngcl flög just nu till sitt
lilla bo i den stora björken. Den
lilla flickan såg huru fogeln utbredde
sina varma vingar öfver de små
ungarne och Atina böjile sitt trötta hufvud
emot tufvan, hon tyckte att fogelus
vingar voro utbredda oekså öfver
henne. Stackars Anna. Hon visste
ingenting om don store Herren som
utsläcker sin hand öfver alla sina barn
i ilen tysta natten. Nu hördes ett
prasslnndc i skogen och tunga steg
näruuulc sig till det ställe ilcr den
lilla Ännu slumrade. Eu stor karl uicil
svart ansigte framträdde emellan
träden, och blef stående framför barnet.
— Sotkol och bränder! Hvad
betyder det här? nthrust hnn häpen. rAr
det ieke skogvaktarens Antm? Jo —
är det sa. livad för barnet bil så här
dags, i djupa ,-kogen? Sotkol och
bränder! Aiinn, Anua!"
Flickan spratt till och uppgi|f ett
rop uf förforan då lion såg det svarta
ansigtet hitailt öfver sig.
— Blif icke rädd liten, tröstade
mniitieii. „dct är ju kohirfarbror, tniniis
du icke hnrit hvit jng är om
Sündii-gnrtic’’.
Anua log, hon var nu riktigt
vaken. Kolaren upplyftnilc delt lilla
gestalten på sina starka armar.
— Hvad gjorde dn här. Amin?
Anna suckade, „Jag tänkte ga burt*.
— Hvart då?
.lag vet icke.
— 1’lch du tänkte sofva här i
skogen b|nud vargnnie?
— .In.
— Hvarföre hölls du icke licmmit
i stugan då?
— Ack der är jag som femte
hjulet under vagnen, sägn de, svarade
Ännu snyftande.
Den hederliga kolaren for med siu
brcdn baud öfver det sotiga ansigtet:
.sotkol och bränder!- mumlade ban.
— Kom hein med mig, sade han,
jag skall följa dig1-.
— Nej, uej! du får jag bannor,
utbrast Anua, lindande armarne oui
vännens hu Is,
— Vnr »tilia du, jug skull säga dem
nil de ej få banna min guddotter. Sc
sä. sof bort titi fogtdttugo.
Lilla Atina lutade tryggt sitt lilla
hufvud emot kolarens breda axel och
somnade snurt lika sött som om boll
legnt der hemma i stugan.
Emellertid lindé skogvaktarens
undrat hvart Anna tagit vägen och
slutligen gjort »ig i ordning för att gå utt
söku henne i skogen. Mycket
förvä-liiule blefvo de öfver att i dörren möta
kolaren ined den de saknade.
Kolaren nedlade sakta del sofvande barnet
pä bädden och vände sig srdun till
skogvaktarens.
— Sotkol och bränder, sådant folk
I ären! brummade han. .Barnet spritt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
