Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 6.
t
4
JZommmkmw.
Nu sedan hr Geijerstam rost, och
den med anledning af hans föreläsnin-
gar uppväckta rörelsen i sinnena något
lagt sig, är det möjligt att lugnt och
lidelsefritt Sfverskåda det verkliga in-
Dehållet och beskaffenheten af hans fö-
relåsningsverksamuet. Trenne vigtiga:
fakta främsta härvid. l:o har hr Gei-
jerstam, med "Giftas" som sitt ovan-j
gelium, prisat Strindberg och Zola så-;
som dedér, hvilka oaktadt en och an-
nan öfverdrift, "visat framtiden vägen
till en sundare åskådning"; 2:o har
han, genom att proklamera lustan så- ,
som en naturnödvändighet, förnekat in- ,
djvideha moraliska ansvarighet och der- ]
med sjelfva grunden tsr all god sam- ,
fundsordning; 3:o, slutligen har han \
gjori intet för att höja de sedliga begrep- j
pen, ej heller framlagt någon lösning ]
på den Bvårighet lian framkallat.
Och nu, sedan allt är förbi — hvar
sta vi? hvad ha vi vunnit? Hvar äro
tidningsartiklarna och livar protesterna?
Hafva dessa tillfälliga yttringar af ett
upprördt medvetande förmått hämma la-
vinen, förmått leda tanken in på högre,
renare områden och anvisa sederna ett
mal, motsvarande samvetets fordringar?
Stilen i den Geijerstamska tidningspole-
Niiken urartar mod fart och blir sådan
att man måste fråga sig, "in det !
är den i sina heligaste känslor särade
qvinnan man liar framför sig, eller en
rasande blåstrumpa mod frihetsmössan
på liufvudot? Det är tid att allvarligt
öfverväga. huruvida icke det onda man
vill bekämpa ligger djupare, är allmän-
nare och fruktansvärdare, än att det
skulle lata inverka pa sig genom några
spasmodiska opinionsyttringar, ined hvil-
ka man lättar sitt samvete, for att der-
efter låta allt återtaga sin gamla gång?
Väl vore om dessa de sista veckor-
nas händelser och erfarenheter ändtli-
gen skulle visa oss fåfängligheten af
alla i egen kraft gjorda bemödanden!
Då skulle hr Geijerstams besök icke
varit utan sin stora välsignelse. Ty
dorhän måste vi komma innan ett bättre
sakernas skick skall inträda: att inse
det vara protester, diskussioner och
känsloyttringar icke föra frågan ett steg
framåt, utan endast tjena till att oka
villervallan. Matte man slutligen hafva
lärt .sig att framgång aldrig kan vin-
nas på detta sätt, emedan Gud en gång
för alla nodlagt lösningen af syndens
fruktansvärda problem i sitt heliga evan-
gelium, don enda kraft, som förmår
omskapa hjertat, rena känslorna, helga
viljan, samt göra menniskan, ehuru i
sig sjelf ett jordens mörka barn, arf-
vinge till himmolen! "Jag är vägen,
sanningen och lifvet", sade Herren Jesus
till sina lärjungar (Joh. 14: (i), och vi|
behöfva derför icke tveka hvar sannin-
gen tiniies eller hvilken väg vi skola
beträda. Må allt vårt arbete gå ut på
att befordra spridningen af sann gud-
aktighet, och tidens smärtsamma spörjs-
; mål skola gå sin stilla, naturliga lös-
ning till mötes.
Medan man lagstittar till skydd för
minderåriges användande, i fabriker samt
kroppsarbetarne allt högljuddare fordra
fastställandet af en normal arbetsdag,
i längd varierande frän 8 till 10 tim-
mar, tvingas den del .af skolungdomen,
spin årligen tenterar för studentexamen,
under veckotal till ett arbete, som ej
kan vara annat än i hög grad förö-
dande såväl för kropps- som själskraf-
torna. 15—16 timmars dagligt, spän-
nande tankearbete, fortsatt under en
längre tid, måste sjelffallet utöfva en
skadlig inverkan på menniskans hela va-
relse, och det öfverretningstillstånd som
derafframkallas torde bära icke så ringa
skuld till de excesser, hvilka nog all-
mänt åtfölja de blifvande* akademiska
medborgarnes första Helsingforsresa.
Också klagas allmänt, både bland för-
äldrar och elever, öfver detta tryckande
tentamensok, .som dessutom ändå icke
för till målet, utan på sin höjd blott
berättigar till att underkastas ny pröf-
ning och behandling vid universitetet.
Att det onda bör kunna afhjelpas lider
knapt något tvifvel, men till dess så-
dant skett utgör förhållandet en allt an-
nat än glädjande illustration till vårt
beprisade bildningssträfvande.
"Föreningen för religionsfrihet och
tolerans" är så godt somkonstituerad och
dcrmed en ny faktur i våra religiösa
förhållanden, så att vi nu kunna räkna
tre hufvndriktningar: en kyrklig, fri-
kyrklig och en frireligiös. Skilnaden
dem emellan är denna: den förstnämn-
da håller strängt, både pa formen och
läran (kristendomen), de frikyrklige häl-
la strängt på läran men icke på for-
men, och de frireligiöse slutligen fästa
afseende hvarken vid läran eller formen
— positivister, kristne, buddhaister äro
alla lika. Då nu enhvar af dessa par-
tier opererar för utbredandet af sin a-
sigt, kan det knapt undvikas att kolli-
sioner skola uppstå, och sålunda hafva
vi striden färdig. I likhet med alla
förmedlande partiers kommer de frikyrk-
liges ställning hädanefter att blifva be-
tydligt svårare än hittills, ty å ena si-
dan utöfvar kyrkan en stark dragning
på alla de konservativa elementen, och
å den andra är frestelsen att förena
sig med de frireligiöse med deras fri-
sinnade reformprogram stark nog för
att tagas i betraktande. En sådan splitt-
ring vore dock på det djupaste att be-
klaga och aldrig har det varit nödvän-
digare för de frikyrklige att som en
man stå vid sina kanoner, än under de
nuvarande förhållandena. Frikyrkan är
framtidens kyrka, men blir hon icke
orubbligt trogen sina grundsatser är
hennes sak förlorad.
Det är en likaså allmän som gammal
iakttagelse, att hand i hand med bild-
ningens utbredande och en stigande
upplysning går uppresandet af fängel-
ser, korrektionsinrättningar och förbätt-
ringsanstalter för förbrytare. Förhål-
landet utgör en grym ironi å våra da-
gars kultur, men frånsedt sin moraliska
karakter har det äfven sin allvarsamma
ekonomiska sida. Man erinras ånyo
härom genom fångvårdsstyrelsens be-
rättelse för 1885, deruti redogöres för
uppförandet i Thusby af en uppfostrings-
anstalt för minderårige förbrytare. 1878
ars landtdag hade för ändamålet bevil-
jat ett anslag af 85,000 mark. men se-
dan öfver.styrelsen för allmänna byggna-
derna tagit saken under pröfning, haf-
va öfver 242,000 mk ansetts oundgäng-
ligt behöfliga, om hvilken summas lut-
anordnande från allmänna medel hem-
ställan gjorts a högsta ort. Räntan å
dessa penningar kan anslås till 12,000
mark per ar, hvartill ännu kommer ett
årligt underhållsanslag, minst lika stort,
så att de några och sextio minderåriga
förbrytare, som der skola erhålla plats,
knnima att kosta landet omkr. 24,000
mk pr år —en i sanning vältalig kom-
mentar till livad synden kostar den all-
männa hushållningen!
Att idén om }r
nglingaföreningar mån-
genstädes vunnit varmt erkännande, kan
|ej annat än på det högsta glädja dess
:vänner och gynnare. Sålunda har från
!Björneborg förfrågningar ingått, utvi-
sande att man derstädes allvarligt um-
gås med planen att på bästa sätt för-
verkliga densamma, och härom dagen
framkastade äfven en korresp. från Ki-
mito till en af ortens tidningar behof-
vet i denna stora, folkrika församling
af en "på kristlig grund stående yng-
"lingaförening med nykterhet, sedlighet
"och förädling i alla riktningar till mål,
"hvarjemte sång, gymnastik och annan
"helsosam sport kunde ingå i dess pro-
"gram". Måtte den vackra, varma tan-
ken kunna realiseras! Kristliga yng-
lingaföreningar borde utgöra en regel-
bunden verksamhetsgren inom samhäl-
lena. De skulle under goda, helso-
samma inflytelser qvarhålla de unga un-
der den mest kritiska tidenaf deras ut-
veckling, tiden mellan 15 och 20-talet,
då karakteren danas och erhåller de
varaktigaste, intrycken, samt sålunda ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
