Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO ochLIF
Religiös Tidskrift för Finland.
Onsdagen den 15 Juni.
Ett ord angående
friförsamlingar.
Mången, som med varma känslor
ihogkommer alliansmötet i Tammer-
fors, skall helt visst denna tid på
året fråga sig, hvarför icke allmänna
kristliga konferenser årligen kunde
hållas i vårt land? andliga lif-
vet är icke hos oss så utveckladt
att dylika sammankomster på länge
kunde anses öfverflödiga. Tvärtom
finnas många skäl, som tala för de-
ras gagnelighet samt göra troligt att
de kraftigt skulle befordra evange-
lii dyra sak såväl inåt som utåt.
Den officiella kyrkan har sina kon-
trakts-, synodal- och kyrkomöten,
o. s. v., hvarför skulle då icke den
inre, lefvande kyrkan någon gång
årligen kunna samlas till gemen-
sam bön, öfverläggning och uppbyg-
gelse? Derigenom blefve ömsesidiga
fördomar och missförstånd undan-
röjda; ett varmare, fastare band
skulle knytas mellan de enskilda
medlemmarne; nya, lifvande impul-
ser erhållas och den kristliga mis-
sionsverksamheten taga förnyad fart.
Ännu kan man icke säga att Guds
folk känner sig som ett; en söndrin-
gens, liYilken ej så sällan är en miss-
troendets, anda, herrskar mången-
städes, qväfvande intresset och för
lamande arbetet, och de allmänna
utsigterna äro derför ingalunda, äf-
ven frånräknadt den beklagansvärda
hållning en del af det lutherska pre-
sterskapet intager gentemot frikyrk-
liga kristne, — dessa utsigter äro
icke, om sanningen måste erkännas,
så gynsamma, som man älskar före-
ställa sig.
Bland frågor, hvilka lämpligt kun-
de tagas till tals på en konferens
af autydt slag, är äfven den om
friförsamlingar. Ämnet är af vid-
sträckt natur, men vi vilja för den-
na gång blott beröra ett par sidor
deraf. Till först är dock af nöden
att fastställa, hvad vi förstå med
friförsamlingar.
Sådana finnas både inom och utom
den lutherska kyrkan. I senare fal-
let ansluta de sig till något redan
förut befintligt kyrkosamfund, så-
som baptister, metodister, m. fl.,
och bilda då särskilda, från lands-
kyrkan afsöndrade församlingar. I
förra fallet deremot äger någon "öf-
vergång" icke rum. De frikristne,
tillhörande denna grupp, anse sig
bättre betjena Guds rikes sak ge-
nom att qvarstå inom den lutherska
kyrkan och der söka vara till ett
helsosamt salt, än genom utträde ur
henne. Följaktligen finna vi i ett
mindre antal städer, förutom en-
staka individer spridda i bygderna,
smärre församlingar af kristne, hvil-
ka, ehuru hafvande sin egen bönc-
eller missionssal för enskilda och
offentliga möten, stundom sin egen,
aflönade predikant samt nattvards-
förening, jemte sjelfständig söndags-
skoleverksamhet, bibelklasser m. m.,
dock icke hysa någon tanke på att
lemna landskyrkan eller förminska
hennes inflytande, utan fastmera ge-
nom Ordets predikan samt andra
kristliga företag söka inom stats-
kyrkan befrämja sann tro och lef-
vande gudsfruktan. Det är denna
Missionsfältet: Estland
I .\; BJ2= =£»
•==lIU *•-I Kristliga allianssträfvanden under de tven-
§j W<st/ Program vid Absoluta Nykterhetssällska-
grupp af kristne vi här förnämli-
gast afse.
Och den fråga, som föranledt oss
att taga detta ämne till tals, är det
inflytande sagde friförsamlingar ut-
öfva såväl hvar å sin ort som ge-
mensamt. Hafva de hållit, hvad
man väntade? Har den väckelse,
som flerstädes i vårt land pågick
åren 1879—84, fortsatts och äro
följaktligen de troendes antal i sti-
gande? Vi tveka att härpå, i sak-
nad af noggranna uppgifter, afgifva
något bestämdt svar. Men såvidt
vi kunna se, måste frågan delvis
besvaras nekande. Vi tro att den
frikyrkliga rörelsen nått en kritisk
punkt, en punkt, der det vore död
att stå stilla och en olycka att gå
framåt. Hon har uttömt sin kraft
och skall, såvida hon ej snart åter-
vinner den, otvifvelaktigt förlora ter-
räng, å ena sidan åt kyrkan, hvars
plats hon icke visat sig vuxen att
intaga, å den andra åt de väl or-
ganiserade och med rikliga tillgån-
gar försedda sektkyrkorna. Gerna
som man önskar dessa all framgång
i frälsningsarbetet, vore det dock en
svår olycka, om deras uppkomst
skulle ske på bekostnad af föreva-
rande element, hvilket till följd af
sin medlande, oberoende ställning
utgör den bästa motvigt mot alla
ytterligheter. Men enligt hvad alla
tecken utvisa, befinna sig dessa fri-
kyrklige i en nedåtgående ställning,
medan hedbergianer, baptister och
metodister utveckla en framgångs-
rik mission. De förra äro visser-
ligen icke overksamma, långt deri-
från, men ett stadium af andlig
kraftlöshet synes icke desto mindre
hafva inträdt; man kunde tro att
de fullföljt sin uppgift, att deras
N:o 12.
Innehåll: p.
Ett par ord om friförsamlingar . .. . 1.
Det öfvernaturliga, efter Guizot ... 2.
Notiser och kommentarier 3.
Från landsorten 4.
Den kristnes fotspår, af d:r Gordon ..5.
Missionsfaltet: Helsingfors Stadsmission .5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
