Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnespenning öfver
Olof Håkansson.
vidtaga aDordningar för att förskaffa de upproriske skjuts samt förplägning,
medtogs såsom fånge, och genom budkaflar uppmanades invånarne i södra
Dalarna, Yestmanland och Upland att sluta sig till tåget. Både der och pa
andra orter visade också allmogen en stark benägenhet att deltaga i upproret.
I Stockholm framkallade underrättelsen om dessa händelser den lifligaste oro.
I hvarje ögonblick fruktande ett anfall af de ryska galererna, ville man om
möjligt undvika ett inbördes krig och sökte derför genom tillmötesgående
besvärja stormen. Borgarståndet och adeln beslöto sålunda att, om ej
underrättelse om fredens afslutande före den 21 juni (1743)
ankommit till Stockholm, äfven välja den danske
kronprinsen, och för att öfvertala dalkarlarne att afstå
från sitt förehafvande sände regering och riksdag en
deputation dem till möte. I Sala sammanträffade de
utskickade med upprorshären, men det enda de kunde
utverka var ett löfte, att denna skulle stanna vid Staket
(Almarstäk). Ehuru hufvudstadens säkerhet nu var
allvarligt hotad, kunde dock hvarken regering eller
ständer i tid besluta sig för att vidtaga kraftiga
åtgärder till upprorets undertryckande. Först sedan
underrättelse den 19 juni ankommit, att en preliminärfred den 16 juni
undertecknats i Åbo, beslöto de tre högre stånden, att trupperna skulle få ingripa,,
men då hade dalkarlarne, hvilka utan att akta det i Sala träffade aftalet den
19 juni brutit upp från Stäket, redan hunnit fram till hufvudstaden vid Norrtull.
Utanför denna var en truppstyrka uppstäld, och äfven konungen sjelf kom här
de upproriska skarorna till möte. Då lian vid sin återfärd förbjöd att använda
våld, bemäktigade sig emellertid dalkarlarne de af trupperna medförda
kanonerna och framryckte derefter, den 20 juni*
obehindradt ända till Norrmalmstorg (nu
varande Gustaf Adolfs torg). .På en gård
vid Brunkeberg uppstälde de sina kanoner
samt inqvarterade sig derefter sjelfva i husen
på Norrmalm, Ladugårdslandet samt i
staden. Här lika litet som på sitt tåg tilläto
de sig några våldsamheter mot enskilde*
men då man icke utan skäl befarade, att de ämnade utkräfva hämd på
krigets upphofsmän, funno de fleste af hattpartiets ledare för godt att fly ur
staden. Strax före upprorshärens intåg hade de tre högre stånden oaktadt
bondeståndets motstånd låtit regeringen kungöra freden, och den 21 juni (1743)
sökte man, ehuru förgäfves, genom underhandlingar förmå dalkarlarne att ej
åter sätta den samma på spel. Den följande dagen visade sig väl deras ledare
mera medgörliga, men regeringen hade nu beslutit att vidtaga kraftiga
åtgärder, och under det Norrmalmstorg kringrändes med trupper, kungjordes
att alla dalkarlar, som ej före klockan fem eftermiddagen nedlagt vapen, skulle
behandlas såsom förfädare. Schedin och Vrangel gjordes till fångar, och
Dukat 1743.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
