- Project Runeberg -  Om den äldsta territoriala indelningen och förvaltningen i Sverige /
30

(1875) [MARC] Author: Rudolf Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ståndsbildningen. Det är i synnerhet i detta sistnämnda afseende, som
hans regering är epokgörande i vår samhällsutvecklings
historia.

————————

Liksom fallet var hos forntidens flesta folk, fanns
äfven hos Germanerna redan från äldre tider en utpräglad
klasskilnad, och den framträder äfven hos hedna tidens
nordbor [1]. Från vår hedna tid äga vi i ett af den äldre Eddans
kväden, Rigssången, en symbolisk framställning af de
särskilda samhällsklassernas uppkomst, utseende och
lefnadsvanor. Den märkliga dikten framställer här trälen (den
ofrie), karlen (den frie jordägaren) och jarlen (den rike
ädlingen) såsom representanter för de tre hufvudgrupperna
hos folket, och de nu förlorade slutstroferna ha sannolikt
omnämnt konungarnes uppkomst ur jarlklassen [2] Den ofrie
räknades dock icke till folket i egentlig mening; han sattes
af lagen i jämbredd med ägarens husdjur, var underkastad
dennes godtyckliga behandling och det allmänna föraktet,
saknade ordentligt familjelif och var efter döden utestängd
från den fribornes sälla lif i Valhall. Den frigifne stod i
viss mon ett trappsteg högre, men Taciti yttrande, att
»liberti non multum supra servos sunt», ägde nog sin
tillämpning äfven hos nordboarne. De frie deremot ägde rätt att
för sina personer åtnjuta samhällets fulla skydd och voro i
detta afseende fullt likstälda med hvarandra. Såväl slägt
som familjebanden voro starka. Genom besittning af
samfäld jordegendom (odal, arfjord) och genom blodshämnden
(senare ättboten) var ätten samansluten till en enhet. Inom
familjen ägde husfadren enväldig makt. De frie
jordägarne (boende män, bönder) utgjorde samhällets kärna och
grundval, dess fullmyndige medborgare, som ägde rätt att
personligen deltaga i afgörandet af alla frågor, som kunde
komma under behandling i den större eller mindre
kommun, som de tillhörde. Men äfven bland dessa jordägare


[1] Sars, Udsigt over den norske Historie, I, sid. 113 o. f. Waitz.
Deutsche Verfassungsgeschichte, I, sid. 170 o. f.

[2] Bagge, Norrœn fornkvæði, sid. 149.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trterrit/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free