- Project Runeberg -  Om den äldsta territoriala indelningen och förvaltningen i Sverige /
31

(1875) [MARC] Author: Rudolf Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

märkes en skilnad i värdighet och anseende. Det fanns i
hvaije land en klass af »storbönder», som genom börd och
rikedom innehade en ansedd ställning. Hög börd gälde
mycket hos forntidens nordbor [1], hos hvilka genealogi var
ett med förkärlek idkadt studium, och jordegendomens
bibehållande inom ätten lade härtill rikedom. De isländska
sagor, hvilka sysselsätta sig med Sverige, tala flerestädes
om sådana störbönder under hedna och första kristna tiden,
hvilka i makt och inflytande höjde sig öfver mängden.

Den nya utvecklingen efter kristendomens införande
förde äfven med sig en omsättning af samhällsklasserna.
Den äldre vestgötalagen (från förra hälften af 1200-talet)
nämner i sin inledning såsom samhällets medlemmar
»konung, bönder och alle bokarlar, biskopar och alle boklärde
män». Den yttrar längre fram (Jordb. 5): »bisköp äger vitsord
före konung, lender-man före biskop, och bonde före
dem alla». Vid sidan om bönderna visa sig här två nya
folkklasser, de boklärde och lendermännen, början till två
privilegierade stånd.

Klerkerna, de boklärde männen, presterna (clerici,
lærdir mæn) blefvo det första ståndet. Den gamla asaläran
hade icke ägt några särskilda prester; de stora offren sköttes
af folkets verldsliga höfdingar och främst af Uppsalakonungen.
Kristendomen kom med andra kraf och andra seder.
Långt innan denna lära börjat utbreda sig i vårt land, hade
för upprätthållande af dess invecklade kult bildat sig ett
särskildt presterskap, som ordnat sig till ett öfver hela den
katolska kristenheten likformigt organiseradt stånd (clerus),
och detta stånd hade, ledt af en kraftig centralmakt, den
romerske biskopen, allestädes omgärdat sig med privilegier
samt på rikedomens och bildningens grund stigit högt i
rang med anspråk att i den heliga kyrkans namn lägga det
verldsliga samhället under sin lydnad. De stora anspråken


[1] Betecknande för ett folks sociala tillstånd är det förråd af ord. som
dess språk äger för att uttrycka ett begrepp. För att beteckna börden
hade sålunda nordbon en mängd ord, t. ex. ættstórr, stórættadr, ættgöfugr,
kyngöfugr, burðugr, storburðugr, stórborinn. kynstórr, kungöfugr, kynríkr,
ríkborinn i motsats mot ættsmárr, kynlítill, smáborinn m. fl. (Fritzners
Ordbog.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:50:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/trterrit/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free