- Project Runeberg -  Om den äldsta territoriala indelningen och förvaltningen i Sverige /
40

(1875) [MARC] Author: Rudolf Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nedom skattebönderna stod å landet en talrik
befolkning af icke-jordägande personer. De vigtigaste af dessa
voro landboarne (coloni), arrendatorer, som på viss tid
innehade annans jord. Förhållandet mellan landbon och
jordägaren (lanardrottin, landdrottin) var af lagen noga bestämdt.
Den förre räknades i allmänhet till de bo- eller bygd-faste
männen samt deltog i utgörandet af vissa utskylder till
kronan och kommunen. De i vestgötalagen omnämnda
allmänningsböndema voro äfven ursprungligen ett slags
landbor, ehuru de innehade sin jord med ärftlig rätt. Genom
frälsets införande uppkommo särskilda klasser af kyrko- och
frälselandboar, hvilka i vissa afseenden stodo i ett annat
förhållande till sina »land-drottnar» än bonde-landboame. —
Förhållandet mellan skatte- och frälsebönder blir af stor
vigt under 1400-talet.

Det fanns vidare allestädes en stor hop personer, som
ej räknades till de bofaste männen, men som hyrt sig in här
och der i byarne. De kallades vanligen hussätesfolk
(hussætisfolk, gærningismæn, bodsætar, garþsætar, græssætar,
innismæn, lat. inqvilini, mercenarii, mecanici) och lefde mest
af handtverk eller ett obetydligt jordbruk. Dit räknades
äfven de s. k. torpakarlarne (oppidarii, stubbakarlar,
malakarlar), som bodde å nyodlingar i skogarne.

Slutligen må påpekas den stora skara af enskildes
tjänare, stormännens väpnade svenner (hirddrängar) och
böndernas legodrängar. Den främste af dem var bryten
(villicus), som antingen var förvaltare på en af sin herres många
gårdar eller ock uppsyningsman öfver det öfriga
tjänstfolket. Egentligen var en hvar, som ej ägde tillräcklig
inkomst, förbunden att taga årstjänst, men det fanns dock
allestädes en mängd s. k. löse män (löskir mæn,
þiænistulösir), som drefvo omkring i bygden under hvaijehanda, ej
alltid ärliga yrkens bedrifvande. Sådane voro t. ex. de
föraktade lekarne, tiggare (væslir mæn, almosumæn,
stafkarlar) och andra dylika, ofta betecknade med föraktliga
namn (drivari, hæradspiækker, lurker landafæghi). Mot
dessas ofog måste konung Birger 1303 utfärda en stadga, i
hvilken stränga åtgärder föreskrefvos mot dylika »clientes
et cursores ac garciones vagi, dicti skul vara».

——————————

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:50:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/trterrit/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free