Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En rik mångfald af samhällsklasser hade sålunda
utvecklat sig, och privilegier hade stält flera af dem såsom
stånd i ett särskildt förhållande till kronan. Konungadömet,
som ursprungligen endast varit stäldt mot de särskilda
landen, stod nu derjämte inför en flerfald af skilda stånd, af
hvilka de främste höjt sig upp till en sidoordnad makt,
som nu äfven ville vara en representant för riksenheten.
De olika skiftningarna framträda på ett betecknande sätt i
det herreförbund, som 1319 ingicks vid Magnus Erikssons
val. I den af 25 herrar utfardade urkunden [1] lofva de
först att iakttaga de åt personer och kyrkor utfästade
privilegier; vidare att om en allmän gärd behöfde utskrifvas,
skulle derom först afhandlas inför herrarne (nobis omnibus
et singulis exponi), sedan beslutet af dem framställas inför
folket i de särskilda landsändarne (communitatibus
singularum partium regni) och sist behandlas af herrarne och
hela rikets menighet (de communi consilio et consensu
nostro et communitatis totius regni); uppbörden skulle ske
genom personer, utsedde af herrarne och menigheten (per
unum per nos ad hoc specialiter electum et duos rusticos
de communitate cujuslibet episcopatus). Det är ett försök
att sammanjämka det gamla med det nya, landens
själfständighet med riksenheten och dexjämte samhällsklassernas
olika kraf.
Detta 1319 års konungaval är det första tydligare
uppträdandet af ombud från alla landen i en gemensam
riksangelägenhet. Enligt Upplandslagen är det ännu blott de
tre folklanden, som utse konung, men nu skedde valet 1319
samfäldt af lagmännen i Uppland, Södermanland,
Östergötland, Tihärad, Vestergötland, Värmland, Närike och
Vestmanland.
Valrikets tydligare framträdande och dess lagliga
befästande under tiden efter Magnus Ladulås visar
stormännens makt, af hvilken de äfven begagnade sig under
hela 1300-talet [2]. I den yttre formen framträda
stormännen dock ännu vid konungavalet såsom representanter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
