- Project Runeberg -  Om den äldsta territoriala indelningen och förvaltningen i Sverige /
58

(1875) [MARC] Author: Rudolf Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


lyckades dem ganska väl. Hvarje lands lag har blifvit
omsorgsfullt rensad från hedna bruk och plägseder [1], och den
har fått en särskild balk, kyrko- eller kristnobalken, som
innehåller de kyrkliga stadgandena. Denna balk, som sattes
främst, — »Kristus är främst i vår lag, sedan kristendomen
kom», säger Vestgötalagen, — innehåller äfven vanligen en
kortfattad trosbekännelse och ett förbud mot hedendom.

Ett tredje inflytande kom från konungamakten.
Konungens alltid erkända ställning såsom skiljedomare torde
hafva framkallat vissa rättsvanor, hvilka man med ett
nutida ord kunde kalla prejudikat, och deska vunno väl ofta
allmän giltighet. Dock var väl knappast den åsigt gällande,
som Olaus Petri uttalar om denna tids lagstiftning, att
»konungen själf var lagboken, så att hvad honom syntes
rätt vara, det var lag». Bestämda uppgifter saknas äfven
om konungarnes lagstiftande verksamhet i äldre tider.
Sägnen om Erik den heliges lagar visar sig visserligen
tidigt under medeltiden, men hennös hemulsrätt är ej fullt
klar. Sverker d. y. förklarar sig (Sv. dipl. 102) »vilja
mildra de mänskliga lagarne», då han finner dem strida mot
Herrans lag, och vidare (Sv. dipl. 115) bjuder han, att
hans stadgande om klerkernas frihet från lekmannadomstol
skall hafva kraften af lag (perpetua lege tenendum), men,
såsom vi förut påpekat, äro dylika yttranden mera att anse
såsom anspråk, uttalade i kyrkans anda, än verkligt giltiga.
Östgötalagen omnämner ett par stadganden (Ræfstb. 3: 2;
Drb. 14: 6) såsom gjorda »i konung Knuts» och »i kon.
Eriks dagar», men uttrycken angifva blott tidsbestämningar.

Under Folkungaregentema inträder dock en tydlig
lagstiftning, utgången från konungamakten. Östgötalagen


[1] 6) Flera bref från påfvarne Alexander III, Innocentius III, Honorius
III och Gregorius IX lemna ganska märkliga upplysningar om den
svenska rättskipningen under den tid, då hedna sedvänjor ännu sökte
bibehålla sig. Några spår till sådana kunna ock skönjas i lagarne. De
stadganden om envig o. d., som Olaus Petri (Sv. krönika, sid. 50, 52) anför
efter »gambla lagboken», visa, att sådana ännu kvarstodo efter lagarnes
upptecknande. Vestgötalagens edsformular »sva se mer guþ holl ok vattum
minum» är tydligen af hedniskt ursprung. Tihäradslagens uttryck om
gräfning i annans ättehög är kanske äfven af hög ålder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trterrit/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free