Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Kina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 134 —
kom en ung man springande efter oss och frågade mig, om han kunde
få följa med oss? Men då jag hörde, att han endast önskade följa mig för att slippa att arbeta, fick han ju snart besked och återvände till staden. Efter en tröttande och mödosam vandring upphunno vi på aftonen en by kallad Tan-tsi-shan, der vi togo in på ett hotell.
Husvärden, en gammal man, blef så lifvad vid ljudet af musik, att han
skänkte mig oljesås till hafremjölet. Jag kände mig tacksam till Gud
öfver gubbens vänlighet och förtärde såsen med god aptit. Aftonen
tillbringas i samtal med de öfriga resandena, då jag måste besvara de
många frågor, som ställdes till mig. Jag tackar Gud att han hjelpt
mig så långt i detta folks språk, att jag utan svårighet kan förstå och
göra mig förstådd. Dagen derpå kommo vi till den stora och folkrika
köpingen
Ts’ing-p’ing*
Inkommen gick jag genast till en restauration och köpte mat,
ty min mage var hungrig. Denna plats är mycket folkrik och
trafikerad, ty stora landsvägen går igenom den. Landtbruket är här i godt
skick, och lönande handel bedrifves. Min tanke om platsen är att, om
vi kunna Öppna station i staden Shoh-cheo, 3 mil härifrån, vi här böra
öppna en station och anställa en infödd evangelist att leda den. Skulle
någon eller några känna sig manade att helt eller delvis underhålla en
dylik evangelist som sin representant på denna plats, så var god och
gif det tillkänna i Trons Segrar, och jag skall se mig om efter en
passande man. Om 200 kronor lemnas till en dylik evangelist, så kan
verket bedrifvas med välsignelse och framgång. Detta skulle utan
tvifvel vara mycket godt och till oskattbar välsignelse för köpingens
befolkning. Folket voro mycket snälla och köpte en myckenhet af
böcker. Vi hade riktiga stormöten på dess gator, der skaror lyssnade
till det glada bludskapet om förlossning ifrån syndens och djefvulens
bojor. Opiumrökare af alla åldrar med aftärda anletsdrag och höljda
i trasor komma omkring oss, ifrigt frågande, om vi förmå hjelpa dem
ut ur fängelset. En liten blek gosse ådrog sig min uppmärksamhet.
Hans gula hy och insjunkna ögon buro tydliga vittnesbörd om, att han
låg nedsänkt i denna hemska last. Mitt hjerta blöder af medlidande,
då jag ihågkommer, huru mildt och barnsligt han såg upp i mina ögon
och med bruten barnaröst frågade mig, om han kunde blifva befriad.
Utan tvifvel var det hans föräldrars fel, att han rökte opium i så
unga år. Jag tänkte: "Ack, om onkel Erik med barnen fingo se en
sådan syn, det skulle göra deras hjertan till vatten och deras ögon till
tårekällor, och helt säkert uppfriska deras missionssinne." Hade många
samtal med menniskorna om läran och nödvändigheten att tro och
omfatta den. En ovanligt vänlig man, som var angelägen att veta
sanningen, stannade länge i vårt rum. Emedan jag stannade här en hel
dag, gick jag ut för att bese platsen med dess tempel och afgudar.
En hurtig gosse ledsagade mig ifrån det ena afgudahuset till det
andra. Han varnade mig, då han såg, huru jag knackade ler gubbarna
på näsan, härmed gifvande tillkänna, att jag icke hyste någon vördnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
