- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
391

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några afskedsord.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 391 —

ifrigt äfven alla de andra dagarne i året. Nyligen hörde jag om en
fader i Vermland, som väl tio gånger, och det högtidsklädd, infann sig
vid jernvägsstationen för att mottaga sin son, som han väntade komma
ifrån Amerika, men ingen bespottade hoiom derför — det var ju hans
egen son. Det är ju vår brudgum vi vänta, skulle vi då låta afhålla oss
derifrån, derför att verlden är oförståndig nog att bespotta, eller om man
till och med blir missförstådd derför af de troende!

Till och med sådana skrifter, hvilka alltför bestämdt angifvit tiden
för Kristi tillkommelse, ha dock, då de ha lästs med urskillning, varit
tusenden till välsignelse på grund af den innerliga tron på verkligheten
af Kristi tillkommelse, som deri framstått så bjert. Och jag tror ej, att
Herren skall klandra sådana af sina barn så mycket vid sin ankomst
(om de nämligen eljest lefva uppriktigt för honom) som de, hvilka
oupphörligt säga: Nu kan han ej komma, ännu må det dröja minst så och så
många år, o. s. v.

Den der "förslappningen" efteråt, som man gör så mycken affär af.
är nog ej farligare än den förslappning nämnde fader kände hvarje gång
han vände hem utan sin son från stationen. Den var ej svårare, än att
han nästa dag, då han hade någon utsigt till sin sons ankomst,
marscherade i väg på nytt till stationen, klädd i sina bästa kläder. Man skulle
ju ock kunna, såsom somliga göra, förebrå Paulus för hans misstag uti
1 Tess. 4. Man skulle kunna tänka: "Paulus, du borde ej ha skrifvit så
der bestämdt, och de två gånger upprepadt: ^vi, som lefva och lemnas
kvar", v. 15—17, och deremot "dem, som äro afsomnade" v. 14, 15, utan
hellre sagt "de" båda gångerna. Du gjorde ju uppenbart ett misstag,
ty både du och många släkten efter dig ha dött, och Kristus har ej ännu
kommit", o. s. v. Gjorde då Paulus ett misstag? Jag tror lika litet, att
han gjorde ett misstag som hans mästare sjelf gjorde det, då han sade:
"Himmelriket är nära", utan är af den fasta öfvertygelsen, att om alla de
troende hade trott på samma sätt och verkat lika ifrigt derför och bedit
lika trosfriskt: "Tillkomme ditt rike" som Paulus, så hade Herren kunnat
komma, innan Paulus hade dött. Men tyvärr fick Herren Jesus, då han
så kom tillbaka (nämligen till Johannes på ön Patmos), istället för att
upprätta riket, förklara att hans församling ej var beredd, att af 7 voro
5 församlingar fallna, o. s. v. Det var sälunda ej egentligen Paulus, söm
gjorde misstaget, utan sådana troende, som han ej kunde rycka med sig
till samma åskådning och andefullhet, som han sjelf egde.

Herrens ankomst har på liknande sätt oupphörligt blifvit fördröjd
och blir så ännu i dag — kanske icke minst derigenom, att vi ej inbjuda
honom att komma igen.

Det har förekommit mig mycket egendomligt, att jag, som
beständigt både i tal och skrift; och icke minst uti "Himlauret", framställt den
futuristiska åskådningen eller att allt af Uppenbarelseboken (och
motsvarande delar af Daniel, o. s. v.) från kap. 4 till slutet med alla i dessa
kapitel omnämda profetiska tidstal, skola uppfyllas efter Guds
församlings upplyftande i skyn, skulle bli beskyld för att ha bestämt dag och
timme tör Herrens ankomst. Med nämnda uppfattning är det nämligen
absolut omöjligt att komma till några beräkningar före Kristi
tillkommelse, ity att alla beräkningar då bli gjorda med hänsyn till och
syftande på tiden efter brudens upplyftande, hvilken händelse deremot
lemnas alldeles utan tidsbestämmelse. Man låter då ock alla talen vara
"dagar", som det tydligen står, och ej år.

Men hvarför, frågas lå, har jag likafullt i boken anfört af den s.
k. historiska eller årsdagsuppfyllelsen? Vill då först säga, att hela
boken; genomgås af en stark kritik emot denna uppfattning, emedan den
icke låter Guds ord stà som det står, utan ändrar det så, att hvarje dag
får tbetyda ett år, för hvilket ingen säker grund finnes i bibeln, icke en
gång, i Dan. 9: 24, ty der är det sammanhanget med v. 1, som bevisar,
ätt det är årsveckor och ej vanliga Äpkor. Dessutom har jag aldrig
medgifvit annat, än att man möjligtv~nu vid slutet på tidsåldern kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free