- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
115

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR.

, 115

länge hon liknar en vitmenad grav?
Om hennes tal är vackert, sä är lion
b\ott en så mycket värre skrymtare.
Och om avund, häftighet, hat,
själviskhet, högmod och orenhet ännu icke
äro besegrade i hennes hjärta, så har
hon faktiskt ingen säkerhet för att icke
dessa ting skola bryta fram, när
frestelsen bliver tillräckligt stark. Bakom
bönen: »Bevaka mina läjDpars dörr»v
bör alltså den bönen stå: »akapa i mig,
Gud, ett rent hjärta, och giv mig
på nytt en frimodig ande.» Ps. 51: 12.

Jag vill därför med särskilt
eftertryck betona, att vi böra bedja om
herravälde över tungan. David
nöjde sig icke med en mänsklig, god
föresats, utan han erkände sitt fulla
beroende av Gud och bad: »Sätt, o
Herre, en vakt för min mun, bevaka
mina läppars dörr». Ps. 141: 3. Det
är ännu en annan av. Davids böner,
som vi icke ofta nog kunna upprepa:
»Låt min muns tal täckas dig och mitt
hjärtas tankar, Herre, min klippa och
min förlossare.» Ps. 19: 15.

Den människa, som tror, att hon
i egen kraft kan lära behärska sin
tunga, har att bereda sig på nederlag.
■>Tungan kan ingen människa tämja»,
jak. 3: 8. Ännu har ingen lyckats
därmed. Endast i den mån den helige
Ande brukar oss och de av mig
omnämnda hjälpmedlen, blir Guds
oemotståndliga kraft verksam och ernå
vi denna stora seger.

Slutligen vilja vi påpeka, att vi
måste ingå f ö r b u n,d med J
e-sus Kristus. Vi måste förbinda
oss mecl honom, så att hans
rannsakande ord i detta hänseende — och jag
kunde tillägga: hans finnande ord, ty,
som Coleridge säger, skriftens ord
finna oss — så att hans ord må
genljuda i våra själar och påminna oss om
vårt ansvar, våra förmåner och våra
tillfällen i fråga pm tungans bruk.

Vi vilja även förbinda oss med
Kristus för att "komma under
hans heliga föredömes infly-

tande. Vilken förebild! »Han som
icke gjorde någon synd, och i vilkens
mun intet svek vart funnet». 1 Petr.
2: 22. 1 veten ju, att hans fiender
lurade pä honom för att finna tillfälle
att snärja honom med ord. Matt. 22:
15. Vid ett tillfälle kommo tjänarna,
vilka blivit utsända för att gripa
honom, tillbaka med oförrättat ärende
och ursäktade sig: »Aldrig har nàgO:i
människa, så talat, som den mannen
talar». Joh. 7: 46. Ehuru Jesus
talade mycket, visste han dock, var och
när tystnaden var på sin plats. Till
och med inför Pilatus, under
omständigheter, som voro ägnade att på det
fruktansvärdaste förbittra en människa,
talade han icke ett ord; och hans
tystnad gjorde ett djupt intryck på den
romerske landsherren. Huru mycket
mäktigare än ord. var icke den
stumma blick, som Jesus riktade på den
förnekande Petrus! Vilket hinder för
vårt likbildande med Kristus äro icke
våra onyttiga och syndiga ord!

Vi böra även förbinda oss med
Kristus för att f å, h a n s Ande,
ty endast den helige Ande kan draga
fram Jesu ord i vårt minne, endast han
giver oss kraft att lyda Jesu lära och
efterfölja hans exempel. Köttets kraft
håller icke streck. Men den helige
Ande skall fylla alla v ira behov i
denna såväl som i andra saker.

Framför allt böra vi förbinda o::s
med Kristus för att kunna förbliva i
medvetande av hanö allt
behärskande närvaro. Alla kunna vi
för vår tanke framkalla personer, i
vilkas närvaro vi icke skulle kunna tala
vad som helst. Om vi alltid troget
förbliva i detta medvetande av att
Kristus är oss nära, så skall detta qnnu mer
utöva ett renande och återhållande
inflytande på vårt tal.

Må Grd allsmäktig utrannsaka vårt
liv, särskilt med hänsyn till vårt tal,
och se till, om vi äro på en ond väg.
Vi vilja icke förskräckta gömma oss
undan, när han här eller där lägger sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free