Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 135
oss från att avguda dem; ty de äro
sämre betjänta därmed än med
förföljelse. Denna sätter blott deras
lekamliga liv på spel, men det förra
deras andliga hälsa. Och iclce alla förmå
värna sig däremot så som apostlarna
Paulus och Barnabas (Apg. 14: 12 f.)
eller som den där predikanten, som, då
någon smickrade honom med att han
talat bra, svarade: »Det har
djävulen alldeles nyss sagt mig.»
Från Kina,
Brev från missionär Hilda Johanson.
(Forts.)
En annan dag besöker jag ett annat hem.
Här klagar den unga husmodern: »Jag
har ingen som undervisar mig. Vad jag
lärt utantill, kommer jag ihåg, men
bokstäverna glömmer jag.» 1 ett nu komma
alla hennes små böcker fram, och hon
börjar läsa. 1 sin iver att få lära glömmer hon
sina husliga plikter, såsom kvinnan vid
Jakobsbrunnen glömde sin vattenkruka. En
grannkvinna erinrar henne slutligen om att
hon väl bör tänka på middag åt sin gäst..
Att se denna hunger efter föda för
själen gjorde emellertid mig mera gott än
om jag blivit bjuden till ett rikt dukat bord.
Även om kroppen är trött, återvänder man
efter en sådan erfarenhet med ett lätt och
glatt hjärta. Gud vare tack!
Jag tycker mycket om dessa
stugumö-ten, och ofta går jag ifrån dem med nytt
mod och tacksamt hjärta. leke så sällan
har man fyra släktled framför sig. När så
några av grannarna infinna sig, blir det
snart fullt hus.
Sedan jag åter tillbringat två dagar i
Pa-chovv, begav jag mig ut åt ett annat håll,
till en plats, där endast få troende finnas.
Denna plats är synnerligen mörk och ond,
och för Jesus finns i allmänhet intet rum.
Dock de få, som höra honom till,
behöva uppmuntras.
Efter några dagars vistelse där kom jag
åter till Pachcw, då min kamrat tog en
tur ul till vår närmaste utstatron. Gården,
där möteslokalen är inrymd, skänktes för
detta ändamål av en troende kvinna för
flere år sedan. Denna syster vilar nu från
sitt arbete, men hur glad skulle hon
icke bli, om hon kunde se alla dessa, som
från när och fjärran komma dit för att
tillbedja den sanne Guden. — Det vanliga är,
att vi stanna på denna plats blott över
söndagen och återvända på måndagen,
emedan platsen är så nära — blott 1 Va mil.
Denna gång stannade dock min väninna
i hela 12 dagar. Då hon återkom, stod
jag färdig att resa ut följande morgon.
Under natten vaknade jag vid att regnet
smattrade på fönstret. Jag förstod då, att
det ej skulle bli möjligt att företaga den
sex mil långa färden, helst som dagarna
voro korta. Jag undrade nog under
dagens lopp, varför min resa skulle bli
hindrad, men fick snart svar på frågan. Det
kom nämligen helt plötsligt underrättelse
om att den plats, dit jag ämnade mig,
blivit omringad av rövare och att de flesta
kvinnorna och barnen flytt sin väg och
gömt sig i grottor och bergsklyftor.
Senare fick jag även se, att Gud just då
behövde mig i Pachow. Två av våra
äldre troende kvinnor hade dött, och jag fick
nu följa dem till deras sista vilorum. Den
ena var en änka, som varit troende omkr.
12 år. Hon var en ovanligt verksam kristen.
Fast hon var på 60-talet, då hon kom
till tro, hade hon likväl lärt sig att läsa
lite, och hon gjorde vad hon kunde för
att giva andra del av vad hon funnit.
Hon var en bedjare som få. Hon stod
ofta upp mitt i natten och böjde knä på
sitt jordgolv och var alltid intresserad av
att höra om verksamheten, »ty», sade hon,
»det hjälper mig att bedja». Hon var
mycket uppmärksam under mötena, och man
saknar den genomträngande blicken, som
hon brukade rikta mot den talande.
Den andra kvinnan flyttade jämte sin
familj in till staden för ett- par år sedan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
