- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
218

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

T. RONS SEGRAR.

har sina härliga oaser, men där vi
alltid äro främlingar.

Denna vandring behöva vi då ej
företaga ensamma. Godhet och nåd
stola följa oss i alla våra livsdagar.
Godhet är sammanfattningen av alla
lekamliga välsignelser och förmåner, som
vi åtnjuta. Mat, hem och kläder, frisk
luft och strålande sol, god hälsa och
ett gott lynne, goda vänner och
aktade anhöriga — allt detta är Guds
godhet. Nåd är ett uttryck!, som har
avseende på frälsningens välsignelser
i Kristus. Syndaförlåtelse, barnaskap,
samvetsfrid och evighetshopp — det
är Guds nåd. I dessa himmelska
väsens sällskap gå vi då framåt mot det
stora målet.

Sommaren är rekreationens tid.
Människor med utslitna hjärnor, matta
pulsar och svaga khän bruka draga sig
undan till hälsokällor och lugna
viloplatser för att återfå hälsa och krafter.
Så med de kristna landet runt. De
anordna uppbyggelsemöten och
konferenser och komma tillsamman för and»
lig vila och vederkvickelse, för att
hämta kraft från den gode herden
och den store värden — inbjudaren.
På sådana möten har jag under
sommaren besökt flera platser i
Västergötland, Östergötland, Småland och
Södermanland. På dessa möten ha
friska livsströmmar tillflödat oss.
Läkedom för svidande sår, kraft för
domnande andar, spänstighet för de matta
hoppets vingar, en högre trånad för
det osynliga och eviga och starkare
impuls för missionen.

Ekeborg den 17 juni 1920.

Aug. Karlsson’.

Den som icke har någon eld i sig

själv kan icke göra andra brinnande.

*



Den bäste predikanten är den som
predikar så, att hans åhörare gå hem
missnöjda med sig själva.

I stormen.*

Kommer jag över till land en gång,
Skäll jag min Herre prisa,
Tacka för hjälp uti faror mång’,
Den han mig täckts bevisa.

K ör: Väl må du storma, du upprörda sjö;
En är, som makten äger.
Våg, du må gärna din fradga strö’ —
»Stilla!» snart Herren säger.

Bräcklig är båten och vinden hård,
Stänket går stundom över.
Herren, som har om de sina vård,
Vet, vad envar behöver.

Se, ifrån stranden, där fyren står,
Glimtar det ej så sällan;
Och över djupen det hemåt går —
Blott några knop emellan.

Där uppå stranden mitt hem jag har,
Glänser likt soluppgången.
Floden, den glimmar så underbar,
Viskar om nya sången.

K. G. Sjölin.

Årsrapporter 1 vår znlumission tör år 1919-

Durban och Entembeni med övriga
utstationer.

Fastän vi haft vår del av sjukdom och
svaghet, har jag dock sällan av den
orsaken nödgats inställa något möte, utan
arbetet har fortgått. Gud vare tack! Bland
de över 500 fångarna har det varit stor

* Författad i anledning av den orkanlika
stormen den 21 juni 1918, då undert. i
sällskap med missionär Aug. Karlsson
medföljde ångbåten mellan Jönköping och
Gränna. Med mycken möda kunde vi äntligen
angöra Visingsö, där alla passagerarna
fingo tillbringa natten. Kaptenen hade
förlorat hoppet att komma i land men sade
sedan: »Där var bedjare med ombord, som
bådo; därför blevo vi räddade.» K. G. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free