Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
TRONS SEGRAR. 34.
ett ord av Luther: »Förbannad
vare den predikant, som i kyrkan far
efter höga, svåra saker och bär dem
fram inför folket, sökande sin egen
ära eller viljande göra två eller tre
lärda och äregiriga personer till behag.»
»Om jag predikar i Wittenberg»,
säger han, »nedlåter jag mig på det
djupaste, ser icke på de fyrtio
doktorer och magistrar, utan på de
hundratals barn och tjänare, som äro
där. För dem predikar jag, och vilja
de andra ej höra på, så står dörren
öppen för dem.»
Detta är den frimodighet, som
behöves alla tider på en predikstol men
också överallt i kristendomens
framträdande. Bedårad av
människobehag, har mången eljest allvarlig
bed-jare blivit en skrymtare och bedit
som inför människor och icke inför
Gud. Predika aldrig, när du beder!
Låt aldrig någonsin förleda dig av
satan att söka utvalda, kraftiga ord
för att slå an på folket eller söka
pris av människor. Det är en helig
sak att framträda inför den Helige.
Vilken sorglig musik i den store
Gudens öron, då hans egna barn
förställa sig och förlora barnets enkelhet
och öppna karaktär! Det är icke
»ande och liv» att göra bönen kraftig
och anslående. Men att bedja och få
— det är ande och liv. Bönhörelsen
bestämmer bönens värde. Baals
tjänare ropade högre och ansträngde sig
mer än eldsprofeten. leke den bön,
som är mest anslående, utan den som
nedkallar eld ifrån himmelen, är av
någon djupare betydelse för vår tid.
Måtte Elias ande uppväcka en åkallan,
som låter världen känna, att »Herren
är Gud.»
Den som är festrad i öknen till
umgänge med Gud blåser alarm i en
för yttre sinnen »ljudlös trumpet.»
2 Mos. 14: 15. Bland de många, som
trängas och larma omkring Jesus, är
det endast få som vidröra hans
kläda-fåll. Gud bevare oss och göre vå-
ra hjärtan stilla! Jag såge gärna,’ att
alla »bönekvarnar» nedbrötes och alla
känslor, som driva hjulen omkring,
uttorkades, och våra hjärtan
uppmjukades genom gråt och
syndabekännelse. Det skadar ej att genomgå en
kur av andlig torka, där så behöves,
varvid människonaturens brunnar sina
ut och själen ropar efter Gud, liksom
hjorten éfter vatten.
Den nödställde fattar sig kort.
»Herre, hjälp mig, jag förgås!» »Jesus,
Davids son, förbarma dig över
mig!»-Så ock den som beder i Anden.
Bar-naskapets Ande ropar: »Abba,
Fader!» Rom. 8: 15. Anden och
bruden, hon som känner brudgummens
hjärta — Anden och bruden säga:
»Kom!» — Uppb. 22: 17. Hon
tager sin Älskade (Ef. 1: 6) med ett
ögonkast. H. V. 4: 9. Den nära
bekantskapen inlåter sig ej i någon
bevisning. Marias bud är: »Herre,
se, den du har kär ligger sjuk.» Joh.
11: 3. Och Moses ropade och
sade: »O Gud, gör henne helbrägda.»
4 M. 12: 13.
Alla bibelns böner äro korta.
Herrens bön, som innefattar alla våra
behov, uttalas med sextiofem ord och
är på samma gång uttryck för den
troendes liv och tillbedjan. Matt. 6.
Guds Ande lär oss icke allenast tala
utan även att sluta. Dessutom
skulle det vara mindre ord och mera
Ande. i våra bönemöten, om vi både
in er i kammaren.
Men härmed förkasta vi
naturligtvis icke ihärdig, troende bön. Det
är Guds vilja, att vi omtala allt för
honom. Men jag fruktar, att vi
hava alltför mycket av hedendomens
ande i våra böner, ty hedningarna
mena sig bli hörda för sina inånga ords
skull. Guds Ande är bönens Ande.
Han förkastar en mängd överflödiga,
tomma ord och gör sak i bönen.
Han håller inga föredrag, som en del
kristna göra, när de< skola bedja, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
