Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
TRONS SEGRAR. 38.
Mariannelund. Gud har uppenbarat
sig för oss genom sin Ande och sitt
ord, så att även synliga frukter
kommit till stånd i det kristliga livet,
genom syndabekännelse och ånger
över begångna synder under den
flydda tiden och i rika offer för
missionen.
Jag önskar eder, dyra vänner, Guds
rikaste välsignelse i fortsättningen av
edert arbete. Tack för allt vad ni
gjort för mig!
Rumskulla i januari 1924.
Aug. Karlsson.
I "Hedningarnas
Galileen".
Folket i Umlumatidistriktet har
dåligt namn och rykte bland de
»rättfärdiga» invånarna i Gasa. »Ba bi
aba sEmlumati, ba ya nyamalalisa
abantu» (Lumatifolket är rysligt, de
laga att människor spårlöst försvinna),
är det stående omdömet. »Det är ett
land, där ingen vågar gå ensam, utan
där två och tre måste följas åt, och
ändå våga de ej stanna ute efter
solnedgången, ty ingen är säker för
lönnmördare. De visa sig nog vänliga
och gästfria mot främlingar, men när
dessa sedan sova i deras hus under
natten, smyga de sig över dem och
döda dem och låta deras lik försvinna
i den strida floden. När sedan
polisundersökning företages i anledning
av mordet, visa alla den mest
oskyldiga min. Ingen har sett den
försvunne, än mindre gjort honom
något illa, och som alla äro eniga i sitt
nekande, har ännu intet enda av dt
talrika morden där kunnat bringas i
ljuset och bestraffas, och så bliva de
allt mer och mer fräcka. Bäst är att
hålla sig så långt därifrån som
möjligt.»
Så ungefär presenterades distriktet
för oss, när vi under förra vintern
som först kände oss bärkraftiga nog
att utvidga verksamheten mot
Emlu-mati. Och när vi företogo längre
predikoturer åt det hållet, vågade de
troende knappast sova om nätterna, av
fruktan för våra liv, och andades ut,
först när de fingo höra, att vi voro
välbehållna hemma igen; och det fast
de tillstodo, att det aldrig hörts, att
de bragt någon europé om livet.
Ej endast andra svarta hade dåliga
tankar om dem. När saken framlades
för kommissionären under hans
besök vid skatteuppbörden, ställde sig
även han en smula skeptisk. »Vi ha
förtroende för er och eder verksamhet
och se gärna, att ni utvidga arbetet,
men kunna ni verkligen tänka er
någon framgång vid Emlumati; där både
hövding och folk äro så avogt
stämda mot alla européer och nästan stå
färdiga att göra uppror mot
regeringen?» Så var hans undran.
Det ena som det andra kändes ju ej
alltför uppmuntrande, men ett helt
annat intryck gjorde dock folket självt
vid våra besök hos dem. De voro
glada att taga emot missionärerna och
villiga att lyssna till evangelium. Till
möten samlades de gärna och ville
knappast bryta upp, när vi ej
orkade att tala och sjunga längre. Med
stor glädje mottogo kvinnor och barn
och även en del av männen förslaget,
att en utstation skulle byggas där,
även om en del av de senare och
kanske de mest inflytelserika visade
sig litet avoga. Så var fallet med en
gård, vars huvudman skulle vara
»in-duna» (underhövding) för distriktet.
Vid upprepade besök i gården »fanns
han ej hemma», ehuru han med ali
sannolikhet höll sig undan i någon
av hyddorna. Till slut måste min
man för att få rättighet att bygga,
företaga den ganska besvärliga
cykelturen till den rätte hövdingen
Ma-tamo i hans gård långt uppe bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
