Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
39.
bergen. Där blev mottagandet ett
helt annat. »En skola är en god sak»,
förklarade gubben, »och jag vill, att
mitt folk skall börja lära. Bygg du
huset, varhelst du vill!» Och till den
medföljande evangelisten gav han
uppdraget att säga till folket: »Denne
lärare har vunnit min bevågenhet,
och han får bygga huset och
undervisa mitt folk, som han för gott
finner.» j J }
Så långt syntes allt gott och väl.
Ett par troende ynglingar sändes dit
att samla gräs och vass för bygget,
och de predikade samtidigt
evangelium, och elever började snart samlas
till kvällsskola. Visserligen mördades
en kvinna under tiden, och hennes lik
hittades på grunt vatten i floden, och
en ung flicka begick självmord i
förtvivlan över att hon blivit tvingad till
en man, som hon avsk3’dde, men
sådant var alltför vanliga företeelser för
att väcka någon särskild oro i
sinnena.
Som det var svårt att finna
byggnadsmaterialier på platsen, blev till
slut bestämt att inköpa trävirke och
plåt till resning och väggar, så
att endast taket blev av gräs
0 ch vass. Bröderna från
Umgwe-nya kommo till hjälp med arbetet, och
på något mer än en vecka blev
huset uppfört. Det blev färdigt lörd. e.
tri. den 1 september, och redan nästa
•dag firades invigningen under stor
tillslutning av människor, och en äldre
man samt två kvinnor, mor och
dotter, bekände sig vilja börja tjäna
Herren.
De troende från Emangweni, som
voro med på mötet, blevo nästan utom
sig av förvåning och glädje och ha
sedan troget hållit ut att bedja för
Emlumatiborna, att de skola vända
sig till Gud allesammans och upphöra
med att döda människor. Vecka
efter vecka kommo ock goda bud från
Eliase, den unge evangelisten, som,
1 brist på någon mera erfaren, läm-
nats att förestå arbetet där. Ett
besök där var en verklig uppmuntran,,
då man fick se det rymliga huset
nästan fyllt av uppmärksamma
åhörare, och att sedan få höra, att ganska
många av dem hade lämnat sig åt
Gud. Evangelistens mor och moster
voro dock oroliga att lämna honom
ensam bland lönnmördarna, men ett
besök hos honom stillade även deras
farhågor.
Så fortgick allt i lugn och ro för
en månad och en dag. Min man var
just i beredskap att pumpa upp sin
trampcykel för en tur dit bort, då
Eliase kom springande med andan i
halsen och en sotig nyckel i handen.
»Vad har hänt?»
»Jo, de ha bränt upp Herrens tempel
vid Emlumati», stötte han fram.
»Jag låg och sov i natt, då jag
väcktes av ett egendomligt ljud, som
jag snart nog fann vara eld mitt uppe
i taket. Jag rusade upp och sökte
mig till dörren, som jag slog upp med
fart, ty jag trodde säkert, att de
omringat huset för att döda mig. Ingen
syntes dock till, och jag skyndade
mig att få fatt i vattenspannet för att
släcka elden, men den var så högt
upp, att jag ej förmådde kasta vattnet
dit. Då rusade jag i väg att väcka
Solomon (en nyomvänd granne), och
vi lyckades bära ut bordet och
bänkarna och en del andra ting, men
huset brann upp helt och hållet.
Endast plåten är kvar; och här är
nyckeln!»
Han visste även vem
gärningsmannen var. Den unge, ännu ej myndige
»induna» hade vid ett ölgille ett par
dagar tidigare begärt en ko i böter
från var en, som låtit sina flickor gå
till skolan, och om han ej fick denna
tribut, skulle han utan krus bränna
huset. Så hade han öppet och fritt
hotat, fast ingen trodde, att han
skulle våga att utföra dådet. Mod
saknades honom dock ej, även om han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
