Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
trängande kraft och utan något
avtrubbande av de fakta, som rörde
korset, icke ens då förkunnelsen
frambars just i den stad, där Herren
hade blivit korsfäst.
Sanningen är den, att i den
gamla fallna adamsnaturen finnes ett
medfött motstånd mot korset, till och med
hos många, som se hän till Golgata
för sin frälsning. Detta är i
verkligheten »köttets» instinktmässiga
tillbakaryggande för korsets krav.
Själva ordet »kors» påminner ju om
lidande och kallelsen att lida; »köttet» hos
oss alla söker alltid att undandraga sig
dödsdomen, och vi skulle så gärna
vilja ha »uppståndelse» på någon
annan väg än Golgatavägen. Korsets
förkunnelse måste därför alltid bliva
frånstötande för köttet, men just uti
den förkunnelsen ligger dock Guds
kraft, — kraft till att frambära och
betyga sanningen — även om
budbäraren själv blir »korsfäst» genom det
budskap han frambär.
Författaren till den ovannämnda
artikeln påvisar vidare, att Kaifas
icke allenast var besluten på att den
Människan Kristus Jesus skulle d ö_,
utan också att han skulle bliva
korsfästad, detta för den orsaken, att
om han doge korsets död, så
skulle han komma under
förbannelsen av den lag, som
sade: »En Guds förbannelse är den,
som har blivit upphängd»; och
sålunda skulle då döden genom
korsfästelse alldeles göra slut på Jesu
lärjungars tro att han var Messias. Om
han doge på något annat sätt,
kunde det lätt bliva trott, att Gud hade
uppväckt honom från de döda, men
om han doge under lagens
förbannelse, så var Kaifas säker på att Gud
icke skulle uppväcka honom och
därmed bryta sin egen lag. Det faktum,
4 Herren Jesus hade dött genom
•sfästelse, sprider sålunda ljus
d et bittra motståndet hos Saulus,
séen, som var så utomordentligt
SEGRAR. 51.
nitisk för »lagen» och därför ansåg det
som hädelse, då människor sade, att
Gud hade från de döda uppväckt en
som hade blivit hängd på trä. Och
likväl var det för denne bittre
motståndare, så väl förfaren i vad lagen
lärde och så nitisk för lagens
fullbordande, som Gud uppenbarade den
djupaste betydelsen av Golgata. Och i
uppenbarelsens ljus blev det, som
hade varit stötestenen för honom såsom
jude, själva kärnpunkten i hans
förkunnelse.
Paulus ser nu, att den skenbara
hädelsen uti att säga, det Gud från
de döda uppväckt Honom, som hade
dött under förbannelsen, fastmer
innebar ett påvisande av själva lagens
fullbordan. Det kors, som varit en
»vanära», blev nu hans berömmelse.
Han ser nu, att ehuruväl lagen sade:
»En Guds förbannelse är den, som har
blivit upphängd», så »råder» dock
»lagen» över en människa endast »så
länge hon lever», och därför bevisar
denna Människa, som varit död men
från de döda kommit tillbaka till
jorden, att »lagen» icke längre råder
över honom, och att det följaktligen
nu finnes »en plats på jorden,
där lagen icke längre är
rådande. De t är den plats, där
den korsfäste och
uppstånd-ne Jesus står. I ljuset av
sanningen om »ställföreträdelsen» och
»sammanväxandet» — vilken sanning
omstrålar korset och blivit honom
uppenbarad genom den uppståndne
Herren Kristus själv (Gal. 1: 12) — ser
Paulus vidare, att om det finnes några
som vilja d ö med honorm och uppstå
igen, så skola också de komma
utom lagens herravälde, och att det
fördenskull »icke finnes någon
fördömelse för dem som äro I KRISTUS
JESUS.»
Förklaringen av korsets betydelse i
återlösningsplanen ligger i de två
orden: »Ställföreträdelse» odh »sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
