Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
TRONS SEGRAR. 108.
vår båt hade varit där den 1 sept. men
blivit räddad ombord å Empress of Australia,
vilken låg färdig att avgå just från den
landgången. Vänner, som sagt farväl, stodo
alldeles intill båten på landgången, i ett nu
började alla gunga, och de sjönko ned i
de nil oroliga vågorna. De flesta fiskades
upp på båten, som räddade omkring en 4,000
av det olyckliga, flyende folket från
sta-1 den. Vi gingo upp på höjden, där de rika
utlänningarna haft sina fina hus. Stora
sprickor syntes i stentrapporna och i
berget. Uppkomna sågo vi allt jämnat, utom
väggarna av ett trähus (det inre var ett
kaos). En 20 meters fyrkant hade av
lågorna sparats, fastän strax intill stora
träd förbränts. En cirka 2 m. hög trappa
låg kvar och visade ingången till den
trädgård, som omgivit ett stort hus. Ruinerna
lågo nere i jorden. Vi vågade oss ej
upp på gräsmattan omkring, ty den
visade sig lös och lörradlsk. Bland en del ruiner
gingo japanska kvinnor och män, sökande
värdesaker. Vi togo med ett par tekoppar
som minne av hemsökelsen, förutom
allvarliga, gripande intryck, som det ej går
lätt att skaka av. Och ändå se vi
massorna fortsätta sin vilda dans kring
mam-mon och nöjen. Huru s köla de
undfly, — — — då de »vända sig från den
som talar från himmelen?» Ebr. 12: 25.
Sedan tisd. hade 50 jordstötar kommit,
varför vi ej vågade taga risken att åka in
till Tokio, vilken färd endast tar 40
minuter.
På lörd. e. m. lämnade vi Japan. Vägen
ut gick mellan två fästningar, byggda på
var sin ö. Den ena stod fast och tycktes
ointaglig. Den på motsatta sidan sades lia
varit likadan, men ön hade sjunkit, så att
efter den starka fästningen synes endast
de högsta partierna av spruckna murar.
Jag hade glatt mig så mycket åt vilan och
sjöluften, då vi voro i det torra Shansi;
men trots det jämförelsevis vackra vädret
fingo vi känna, att vintern ger ingen
lustfärd. Från sönd. till andra onsd. höll jag
mest till i bädden, och fastän Carl
kämpade tappert mot sjösjukan, höll han med
om, att det kunde vara straff nog att sända
förbrytare på en sådan färd. Smittkoppor
utbröto på 3:dje klass, och alla måste
vaccineras, som ej varit det inom ett år. Nu
kom det väl till pass, att jag haft ett anfall
av kopporna i Kina. Utanför Canada kom
en ny doktor ombord och granskade oss;
så inte går det för någon att smita undan.
Hinduer, kineser och japaner på 3:dje
klassen sågo halvdöda ut, då de äntligen
fingo komma upp på däck. Bland de 60, som
sändes till karantän, var en äldre hindu
med helskägg och gul turban. Vera blev
ledsen, då hon såg honom gå ned i den
lilla båten, ty hon hade fått för sig, att det
var — morfar. På ett fotografi hade lion
ju sett, att morfar hade »hu-ts’ai» = skägg.
För övrigt äro hinduerna ett folk, vid
vilket både barn och äldre kunna fästa sig.
Sällan ser man mera själfulla ansikten, och
de vemodiga ögonen bringa osökt fram en
önskan att komma dem till hjälp. Intet av
det illsluga, som ofta spåras hos de gula i
yttersta Östern, syntes till. — — — —
Nog kände vi, att vi kommit till en »ny
värld» både i Canada och framför allt här
i Chicago. Var tredje familj beräknas ha
»bil», och spårvagnarna te sig uråldriga.
Ett under, att ej flera olyckor inträffa i
detta, vimmel! Underbart var det att åter
se syskon och vänner här och i Rockford.
På den senare platsen tyckes
missionsintresset vara större än förr. Mycket
intresse för Herrens sak hava vi sett. Jag kände
mig liten inför en av systrarna »vid
trossen.» Kon var en av våra medarbetare
i Tatung och Lingkiu sedan flera år
tillbaka. Några av sina bästa år har hon
givit Oud i direkt själä vinna re arbete. Varje
gåva lägges på altaret under bön. Så
bliva de till dubbel välsignelse. Två
bibelkvinnor och en evangelist kunna, på
grund av hennes kärlek och tro,
bringa sitt folk frälsningens budskap. »Hon
är rik», tror du? Ja, i himmelen! »Jag
har ändå, så jag kan lösa in mig på ett
’hem’, om Jesus ej skulle komma, innan
jag blir utsliten», sade hon glädjestrålande,
under det lion utförde sina »martasbestyr»,
och det är ej endast vårt förbund, som hon
fått på sitt hjärta. Vilken underbar k ä r 1 e k
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
