Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
SEGRAR. 115.
utplånar handskriften i stadgar, som
är emot oss, som icke besegrar och
binder Satan, vilken har döden i sitt
våld — jag menar, ett medlareskap;,
som icke sträcker sig så djupt ned,
är icke något verkligt medlareskap för
en syndare. Men Kristi medlareskap
vilar på hans offer på korset, och
därför sträcker det sig ned till mig,
förlorade syndare. Huru skulle jag
kunna mottaga denna välsignelse utan
ånger,- utan den sorg, som är efter
Guds sinne, utan att döma mig själv,
utan korsfästande av den gamla
människan och av alla de skenfagra
förhoppningar, som kunna grundas på
mitt eget jag?
Det andra villkoret är, att det
verkliga medlareskapet måste räcka högt
nog; det måste föra mig till Gud.
Endast vad som är rent och vad som är
levande kan bringas inför Gud.
Därför behöver jag rättfärdighet och liv.
Herren Jesus är vår rättfärdighet, och
genom sin uppståndelse och Andens
inneboende är han vårt liv. I
honom äro vi benådade och fyllda med
livets Ande. Vi hava genom Kristus
tillträde till Fadern. Här är vårt
fullkomnande. Det är icke i oss själva, utan
i Herren, som sitter på Guds högra
sida. Det är icke, från denna sida
sett, ett fullkomnande gradvis eller
en fortgående förminskning av vårt
onda, köttsliga sinne, vilket är
fiendskap mot Gud. Under hela vårt
jordeliv har köttet begärelse mot Anden,
’ och dock är ingen fördömelse för dem
som äro i Kristus Jesus.
Och det tredje oundgängliga
villkoret är detta: Liksom medlareskapet
måste sträcka sig djupt nog för att nå
oss i djupen, där vi äro, och
likasom det måste nå högt, ända in i
Guds helgedom, så måste det gå djupt
ned i våra egna hjärtan.
Likasom vi föras till Gud, så måste
Gud föras till oss; ty Kristus, som
lever för oss, måste också leva i oss.
Kristus, som är vår överstepräst på
Guds högra sida, sänder Anden i
våra hjärtan. Ty köttets sinne är död,
men Andens sinne är liv och frid.
Och summan av allt detta är nu:
Kristus, Guds Son, dog i vårt
ställe på korset; Kristus lever för oss
i himmelen; Kristus lever i oss
genom Anden.
Adolf Saphir.
"Jag känner det icke".
En sökande själ kom en gång till
en troende för att få hjälp med
svårigheter och hinder, som spärrade
vägen till Jesus. De läste tillsammans
i Jes. 53: »Vi gingo alla vilse såsom
får.»
»Ar det sant om er?»
»Ja», blev svaret; men det lät
mera som om det vore en naturlig sak,
emedan »vi alla äro syndare.»
»’Var och en av oss ville vandra
sin egen väg’ — har ni gjort det?
Har ni gjort, vad ni själv ville, eller
vad Gud vill, och har ni vandrat hans
väg hela livet och tills i dag?»
Denna fråga ledde till en
överbevisning om personlig skuld och synd.
»Ja, jag har gått min egen väg.
Jag har alltid velat gå min egen väg
och få min vilja igenom.»
»Vill ni vända om och gå Guds
vägar nu? Men om ni också skulle göra
det, och om ni hela den återstående:
delen av ert liv kunde gå Guds
vägar, hur skulle det förflutna kunna
bli ogjort?»
En förtvivlad blick blev svaret. Det
fanns intet hopp att genom egna
bemödanden utplåna och gottgöra det
förflutna.
De läste vidare.
»’Men Herren lät allas vår
missgärning drabba honom.’ Ni vågar ej
lägga edra synder på Jesus. Ni har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
