- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettiofemte årgången. 1924 /
122

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

TRONS SEGRAR. 122.

napskornet» firade sitt årsmöte, och
därifrån till Närke,.där jag övervar
»Korsbanerets» årsmöte i Nalavi missionshus.
Sedan jag besökt ytterligare några platser
i Närke och framburit livets och
frälsningens budskap, reste jag till Mariestad, till
»Segerbanerets» årsmöte. I Mariestad
pågick en ganska üvlig väckelse. Men tänk
ändå, vad människor äro hårda nu för
tiden, och vad predikanter få nödga och
truga! I mina unga år sutto människorna och
bara väntade på att någon skulle komma
och tala och bedja med dem. Andra kommo
mitt på dagen, gråtande, och bådo om
förbön. Enkla, olärda personer, som ej
visste något mer än att Jesus kunde frälsa,
fingo leda syndare til! Jesus. Jag kommer
ihåg en mail, som var olycklig över sin
ställning och gick till en gammal broder,
som ej då kunde läsa. Sitt »Fadervår» kunde
han dock utantill. Detta läste han över
mannen, och han blev frälst. O, att man finge
ännu en gång vara med om en sådan där
»gammaldags väckelse»!

Sedan jag besökt några platser i
Västergötland, kom Efraim Andersson ned för att
resa med mig genom Småland och Skåne.
Vår första plats i Småland var
Norrahammar. Där var rätt livaktigt. Ett par unga
systrar, utgångna från senaste kursen vid
Götabro, ha arbetat där sedan nyåret, och
åtskilliga ha lämnat sig åt Gud. Flera
avfällingar voro olyckliga över sin ställning
men hade ej mod att ta steget ut.

Vi besökte missionär Lundins hemort,
likaså missionär Fridolvs hem, där vi gästade.
Småland går före andra provinser med gott
exempel, i det att de först och främst
underhålla sina egna missionärer och se till deras
behov.

Från Småland reste vi till norra Skåne.
Vår första plats i denna provins var
Örkel-ljunga, missionär Gerda Abrahamssons
hemort. Där sammanträffade vi med en gammal
kär missionär, C. N. Börrison från Kongo.
Missionärer från hednafälten, även om dessa
äro skilda, förstå varandra bäst.
Vännerna Abrahamsson voro så glada att få ett
besök av någon som var från deras dotters

missionsfält. Där gjordes även rätt goda
insatser för missionen.

Från Örkelljunga reste vi över Vittsjö
och Bjärnum, där vi hade goda möten, ned
till Tyringe, till det kära missionsherrrmet,
där vi fingo åtnjuta en dags välbehövlig
vila samt hålla ett par möten. Därifrån
ställdes färden ned till skånska slätten och
Malmö, där så många missionsvänner bo. Vi
besökte åtskilliga platser och hem, från
vilka missionärer hava gått ut. Överallt synes
det vara hunger efter det gamla
kärnfriska evangelium, och på många platser
förefanns ett stort intresse för vår mission.
På de flesta platserna beklagade vännerna,
att de så sällan fingo besök av evangelister
eller ens hörde av några. Skåne är ett fält,
som är öppet för evangelium. Låt oss gå in
genom de öppna dörrarna!

Hjärtliga hälsningar till alla vänner och
ett hjärtligt tack för allt I haven gjort för
oss under färden!

Eder i Herren förbundne

K. V. Karlsson.

Mjölby den 19 mars 1924.

Från missionärernas årskonferens i
Pletermarltzburs M

Förutom de många frågor rörande
verksamheten och dess bedrivande, som behöva
behandlas på ett gemensamt möte av
missionärerna, är det ett livsbehov för
missionsarbetare att någon gång på året få komma
samman för att lära känna varandra, samt
att genom gemensam uppbyggelse förenas
till »ett hjärta och en själ.»

I år fingo vi, min hustru och jag, den
glädjen att hälsa våra kamrater här i
Syd-Afrika välkomna till konferens i
Pieterma-ritzburg. Tisdagen den 5 februari var
samlingsdagen, och det var så kärt och roligt
att se syskonen komma så mangrant som
de gjorde. Med undantag av några av
systrarna, samt syskonen Nilson, Rhodesia,
som voro förhindrade, kunde nämligen alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1924/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free