Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
121.
allt detta vara! Det är en underlig
tanke, att de stora profetiorna om
den himmelske Konungens ankomst
till jorden, vilka stått där såsom en
hög, gudomlig uppenbarelse under
alla gångna tider och varit till tröst
och vederkvickelse för de heliga —
att Dessa profetior nu äro så nära sin
fullbordan; och att, som någon
nyligen skrev, v i med ali sannolikhet
äro de som, enligt apostelns ord i 1
T ess. 4: 16, 17, »leva och äro kvar»
vid Herrens kommande att hämta sin
församling. På oss, som »se allt
detta» (Matt. 24: 33), se allt detta
förberedande, och som hava
förkänningar av de annalkande profetiska
händelserna, kan verkligen det ordet
till-lämpas: »Många profeter och
rättfärdiga åstundade se deft 1 sen och fingo
icke se det, och höra del I hören och
fingo icke höra det» (Matt. 13: 17).
Men detta bör även väcka en känsla
av ansvar hos oss. Vi äro helt visst
de sista vittnena i församlingens
jordiska tillvaro. Huru uppfordrande
är icke den tanken! Må vi vara
värdiga vittnen och representanter för
vår Herre i dessa slutdagar, dessa
onda dagar, då Han och Hans ord
i alltjämt tilltagande grad förnekas
och förkastas. Må vi så bekänna
Honom, att vi på »den dagen», som
vi förbida, få höra det ordet av Hans
mun: »Du har bevarat mitt ord och
icke förnekat mitt namn» (Uppb
3: 8).
O. Gud m u n d s o n.
Några iakttagelser under
färden.
»Ja, de gå, våra år.»
Nu lia 10 veckor redan gått på 1924.
Allt ilar framåt och vi följa med. Snart
äro vi framme vid sista stationen, och vi
ha att stiga av, antingen vi vilja det eller
ej.
Jul och nyår fick jag fira hos min bror
och min gamla mor. O, huru många gamla,
kära minnen döko ej upp sedan
barndomen. Men man har ju vant sig vid andra
förhållanden under åren.
Vad som nu har varit svårast att åter
vänja sig vid, har varit den kalla vintern
och den myckna snön. Vi sydlänningar lia
;u \ aimast vid jultiden och ha numera
svårt att känna julstämning, när man
hutt-rai av köld. Dock, en oförvillad nordbo
menar sig ej få julstämning utan frost och
sn i .
Efter en tids vistelse hos min gamla
mor reste jag två och en halv vecka i
Södermanland, i trakter där jag traskat
omkring i min barndom och ungdom.
Särskilt kärt var det att besöka mina gamla
kära vänner i Tystberga. Mycket har ju
förändrats i yttre avseende, men nog voro
de varma till sitt andliga liv.
Vi hade ett mycket, dyrbart möte där en
afton. Jag hade tillfälle att gästa hos min
gamle gode vän och broder Alfred Karlsson,
där vi förr haft så många dyrbara stunder.
I synnerhet gladde mig deras varma
missi-onsintresse. Detta intresse har framväxt
som en välsignad frukt av de stora offer
de gjort för missionen. Först och främst lia
de offrat sin egen dotter för missionen i
Kongo, därjämte har fru Karlsson både en
syster och en brorsdotter ute på samma
missionsfält. Tänk, vilka stora uppoffringar
en del få göra för hednavärldens
evangelise-ring! Under tiden ha andra gjort till sin
uppgift att klaga och knota över att så och
sä mycket personer och medel sändes ut på
hednamarkerna!
Från Tystberga reste jag till våra kära
vänner i Åkra. Ett kärt hem för
evangelister och missionärer! Här råkade jag ut
för en händelse, som våra afrikaner knappt
skulle tro vara verklighet, om den berättades
för dem: jag blev insnöad och därigenom
hindrad att bevista ett av de utlysta
kvällsmötena.
Efter att ha besökt åtskilliga platser i
Södermanland reste jag till Linköping, där »Se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
