Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
131.
Jag sade: »Har ni någonsin
tackat Gud för att ni inte levde på
Noaks tid?»
»Vad har det att göra med denna
sak?»
»Allting. Jag har alltid tänkt, att
Noaks trygghet berodde på att Gud
stängde in honom i arken.»
»Ja, det gjorde den nog också.»
»Men», sade jag, »om jag fått se
er gå in i arken, skulle ni burit en
pump på axeln, och om jag frågat
er: ’Vad skall ni göra med pumpen?’
så skulle ni svarat: ’Om jag inte
pumpar, så går arken till botten.’
Nåja», tillade jag, »fortsätt ni att
pumpa, men jag vill fortsätta att tro på
Gud.»
Glädjen och tryggheten beror inte
på något hos mig själv, utan vår
trygghet vilar på vår av Gud
välsignade frälsares återlösningsverk. När
jag säger: »återlösningsverk», menar
jag en som dött i mitt ställe. Han
tog min plats.
Vidare, de voro ett lyckligt folk,,
emedan han försågdem så
rikligt. Tänk, huru Gud vårdade sig om
dem! De voro omkring 3 millioner, men
Gud gav dem mat i överflöd i öknen,
vakade över dem, försvarade dem.
Han gav dem bröd från himmelen,
nytt för varje morgon. De fingo
vatten från den hårda klippan. ’ Där
fanns inga sjuka ibland dem. Deras
skor blevo icke utslitna ej heller
deras kläder. Gud tog vård om sitt
folk. Tror du icke, att han skall
taga vård om dig?
Uppe i Shopshire ha vi en kulle.
En dag klättrade två unga ogudaktiga
män uppför kullen. Om en stund
stannade de för att vila. De hörde
en röst, och den ene sade: »Vad? Där
är någon som talar.» De sågo över
på andra sidan av kullen och fingo
se en stuga med halmtak. De
kunde nästan se ända ned genom den
vida skorstenen. Den ene sade till
den andre: »Jag försäkrar, det är nå-
gon som beder.» Då de gingo
närmare, funno de en gammal kvinna
inne i stugan, som bad Gud sända
henne litet bröd. En av de unga
männen skyndade ned till byn, köpte två
kakor bröd, slog in dem i papper,,
klättrade upp på halmtaket och
kastade brödet ned genom den vida
skorstenen, så att det rullade ut över
stengolvet i stugan. Den gamla
gumman började tacka Gud för
bönhörelse. De båda ogudaktiga
ynglingarna gingo ned och in i stugan och
sade: »Ni ska’ inte tacka Gud för
brödet! Det är inte han, som har
sänt det. Vi tro inte på honom, men
vi hörde er bedja om bröd och tänkte,
att vi skulle spela er ett spratt.» »O»,
sade lion, »om det också är djävulen,
som har burit hit det, så är det i alla
fall Gud, som har sänt det.»
Så gör han. Han fyller alla
behoven för vart och ett av sina barn.
Se åter i detta kap. den 23 versen.
De blevo fullkomligt tillfredsställda.
Skriften talar om två personer, som
skola bli tillfredsställda. Den ene är
Herren: »Av den vedermöda, hans
själ har utstått, skall han se frukt och
så bliva mättad.» Och i den 17
psalmen läsa vi: »När jag uppvaknar, vill
jag mätta mig av din åsyn.» Då skall
du bli fullkomligt tillfredsställd.
Naturligtvis kan du icke bli fullt
tillfredsställd här, emedan där finns alltid
mera att få.
De voro ett saligt folk, emedan
de hade fullkomlig vila. »Ja,
han älskar folket; de heliga i folket
äro alla i din hand. De ligga vid
d i n f o t.» Bibeln talar om tre slags
vila. Det finns en vila, som är given:
»Kommen till mig I alla, som arbeten
och ären betungade, och jag skall giva
eder vila.»* Det finns en vila, som är
funnen: »Tagen på eder mitt ok och
lären av mig; ty jag är mild och
ödmjuk i hjärtat, och I skolen finna vila
Eng. övers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
