Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
TRONS S EG RAR.
Gud besvarar uthållig bön
En amerikansk böneförening har
publicerat följande lilla berättelse,
vilken är full av inspiration och
uppmuntran för alla, som bedja och
arbeta för själars frälsning, icke minst
för sådana, som arbeta i
söndagsskolan.
En söndagsskollärarinna, vilken
undervisade en klass, bestående av
sexton unga män, beslöt sig för att draga
sig tillbaka, emedan hon ansåg sig
olämplig eller oduglig för detta stora
värv, på grund av att inga
omvändelser ägde rum bland hennes
lärjungar. Såväl pastorn som
föreståndaren hade emellertid förmärkt en stor
uppmärksamhet hos hennes elever
och vägrade fördenskull att bevilja
henne avsked. I sin nöd började hon
så att bedja än ivrigare om den helige
Andes bistånd.
En dag, under det lion sålunda höll
på att bedja, förnam hon en så stark
maning till att gå och besöka en av
eleverna i hans hem, att hon
ögonblickligen måste lyda och gå; och där
i det hemmets förmak berättade hon
med sådant allvar och innerlighet
om den nöd, som tryckte på hennes
hjärta, att när hon sedan föreslog, att
man skulle bedja tillsammans, så
böjde även hennes unge elev sina knän
tillsammans med henne i bön till
Gud och överlämnade sig själv åt
Kristus och blev härligt frälst.
Uppmuntrad genom detta, besökte hon
sedermera, efter hand som tillfälle
yppade sig, en efter en av de övriga
lärjungarna i tur och ordning, till dess
hon hade glädjen att se alla
omvända till Gud och upptagna i
församlingens gemenskap.
De ledigblivna platser, som tid
efter annan uppstodo i klassen,
utfylldes sedermera av andra, av vilka flera
blevo omvända. Och för att
uppehålla förbindelsen med alla dessa unga
män, sedan de lämnat skolan för att
träda ut i livet, uppmanade hon dem
till att en gång om året skriva ett
brev och berätta henne om deras
kristliga liv. Denna brevskrivning utökades
omsider ända därhän, att hon slutligen
från skilda platser i världen mottog
mer än två hundra brev om året,
skrivna av missionärer, jurister, ingenjörer,
lantbrukare, läkare och andra, vilka
samtidigt tjänstgjorde såsom
predikanter, söndagsskollärare eller ock
ägnade sig åt annat församlingsarbete.
Tänk, om denna lärarinna hade
framhärdat i sitt beslut att upphöra
med sin klass! Skulle ej Gud ha ställt
henne till ansvar härför? Och skall
inte Gud också ställa d i g till ansvar,
i fall du ger tappt? Må vi därför
(såsom själavinnande kristna arbetare)
icke förtröttas i att göra vad gott
är; ty om vi icke uppgivas, så skola
vi, när tiden är inne, få inbärga vår
skörd (Gal. 6: Q).
(Övers, för T. S. av L. C—n.)
Antag.
Antag, att någon skulle erbjuda
mig ett tusen kronor för varje
själ, som jag ärligt försökte bringa
till Kristus, skulle jag väl då bemöda
mig att föra flera själar till honom,
än jag gör nu? Är det möjligt, att
jag för pengar skulle vilja riskera
att begå misstag eller få uppbära hån
och begabberi under utförandet av
det, som jag nu ryggar tillbaka för att
utföra såsom lydnadshandling emot
Guds bud? Förhåller det sig
verkli-ligen så, att min kärlek till
penningar är starkare än min kärlek till
Gud eller till själar, då är min kärlek
till Gud mycket obetydlig.
Måhända detta likväl utgör orsaken till att
jag icke är en själavinnare.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
