Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
135.
Antag, att jag bleve ögonvittne till
huru en blind man utan sin vetskap
nalkades kanten av ett bråddjup, och
jag obekymrad därom sutte stilla utan
att göra något försök att varna eller
på annat sätt rädda honom från en
säker död, skulle jag ej då i Guds
ögon vara lika skyldig till hans död
som om jag uppsåtligt mördat
honom? Och om det att bliva saker
till en människas lekamliga död
(vilken kunde ha förhindrats, fast den ej
blev det) är någonting fruktansvärt,
huru mycket mera fruktansvärt då att
bliva saker till en eller måhända flera
människosjälars undergång — själar,
vilkas undergång kunde ha förhindrats
och för vilka Gud törhända skall
hålla mig ansvarig? Om mitt
dråp av en människas kropp genom
min uraktlåtenhet är ett oerhört brott
i Guds ögon, vad måste då icke en
människosjäls undergång genom nin
försumlighet betyda?
*
Antag, att jag på den stora
uppropsdagen där ovan själv befinner mig
<lär men sedan evigheten igenom icke
träffar på en enda själ, som kommit
dit, därför att jag fört den t.ill
Kristus — huru mycket himmel skall väl
himmelen i så fall bliva för mig?
Antag, att jag i min jordiska
kallelse visade mig nyckfull och ombytlig,
så att jag tjänade min arbetsgivare
stundom nitiskt, stundom likgiltigt.
Huru länge skulle han väl hålla till
godo med en sådan tjänst? Och
likväl har jag blott alltför ofta i mitt
arbete som själavinnare tjänat min
Gud så, att jag varit ömsom nitisk
och ömsom trög eller fullkomligt
likgiltig. Om därför Guds
kärleksbevis-ningar mot mig skulle vara lika
ombytliga som mina, huru illa skulle det
då icke .gestalta sig för mig?
Antag, att jag vid den stundande
räkenskapsdagen blir befunnen
inne-hava icke tio pund, ej heller fem pund,
utan blott ett pund, och detta ena
pund »nedgrävt i jorden» (Matt. 25:
14—30) — huru blir det väl för mig
då? Och om nu det
själavinnare-pund, som Gud anförtrott mig,
blivit så försummat, att jag rent av
betvivlar dess befintlighet, har jag ej
då allaredan »grävt ned mitt pund i
jorden» och behöver befara, att den
onyttige tjänarens öde blir mitt öde?
*
Antag, att jag bleve tillfrågad,
huru många personer jag med verkli g
enträgenhet sökt föra till
Kristus nu under den gångna månaden
eller ock under det gångna året, vad
svar kunde jag väl giva då? Huru
många personer har jag allvarligt talat
vid? Huru många har jag bedit för?
*
Antag, att varje medlem av den
församling, som jag tillhör, i dag
överlämnade sig själv åt Gud enl.
Rom. 12: 1 och bleve en själavinnare
efter aposteln Pauli förebild (1 Kor.
9: 20—28), skulle ej detta hava till
följd en sådan väckelse, som varken
församlingen eller samhället någonsin
förut erfarit? Skulle då inte också
jag vara villig till att säga min Gud,
att jag genom hans nåd från denna
dag och allt framgent vill inviga mitt
liv för att rädda de förlorade och
genom den helige Andes bistånd och
ledning göra vad på mig ankommer
för fullbordandet av det höga värv,
för vilket min Herre och Frälsare kom
till jorden? Jo, Herre, med glädje
vill jag mottaga din kallelse (Mark.
1: 17) och bliva en trogen
själavinnare.
(Från engelskan genom L. C—n).
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Oct 11 13:48:01 2022
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/ts/1924/0141.html
