Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
143.
fördjupat sig i ett samtal om den onda
tidsandan och svårigheten i att vända
människors tankar till Gud. Jag kände ingen lust
att deltaga i samtalet utan sällade mig1 i
stället till barnen, en flicka och en gosse om
c:a 11 och 9 år. Vi hade nört en del av
de äldres samtal, och ofrivilligt gingo våra
tankar i samma riktning.
»Tänk», sade Karin, »att de under rasterna
i skolan börja lära sig dansa också nu.
Det är många flickor, som äro mindre än
jag, som kan dansa precis som de stora
damerna göra. De säga, att det är så roligt,
och att det är nyttigt också.»
»Nå, vad säger du själv om den saken
då?»
»O, jag vill aldrig lära mig dansa», säger
Karin modigt, »och det har jag sagt till
flickorna också.»
»Men då tycka de väl inte om dig?»
»Nej — men det gör mig ingenting. De
säga också, att jag är religiös, och att jag
bara vill springa med far och mor på
möten och vara märkvärdig där.»
»Men», säger- jag, »är det möjligt, att
det är så redan bland de små barnen i
skolan?»
»O ja då! Det är en flicka till, utom jag,
som de äro så stygga mot på rasterna, bara
för att vi älska Jesus och inte vilja lära
oss dansa som de.»
»Stackars små, få ni redan lida hån för
Jesu skull?»
»O ja», säger Erilc, »om ni skulle se på
pojkarna, huru de äro! De jaga mig och
skrika läsare efter mig, vart jag går. Och
så bli de onda på mig, för att jag inte
svär, och så säga de så mycket fula
saker om mig.»
»Stackars lille vän! Hur tycker du då
om att vara Jesu lärjunge? Är det mycket
svårt?»
»Nej», säger Erik hurtigt. »Jag är icke
rädd för dem. Jag talar ined dem, att de
ska’ gå med till söndagsskolan, och det är
två stycken, som lovat följa med nu. Och
så säger jag till dem, att det är synd
att svära också, och att Gud hör och ser
allt som sker på jorden.»
»Du är ju en riktig liten missionär, du
Erik. Må Gud göra dig modig och stark
i striden!» säger jag.
»Ja», säger Karin så allvarligt, »det är
så synd med många små barn. Det är flera,
som säga, att de inte få gå i
söndagskolan för sina föräldrar. Tänk, att inte få gå
och höra om Jesus, som är barnens vän!
En gång, då jag talade om, hur roligt det
var att vara Guds barn, så var det en
flicka, som grät, för att hon inte fick gå med
till söndagsskolan och bli en Jesu lärjunge,
hon också.»
»Stackars små barn, som ska’ behöva
hungra efter Gud i ett kristet land! Vi få
bedja Jesus, att han öppnar föräldrarnas
hjärtan och gör dem villiga att låta sina små
barn höra och mottaga Jesus», säger jag,
och jag läser i de båda barnaansiktena,
att de livligt instämma med mig.
I sanning, Gud har sina små missionärer
även bland barnen, och deras
missionsarbete är kanske ej det lättaste. Gud
välsigne och skydde de små missionärerna!
E. H— m.
BBBHWWMBBB
Ingången i vilan.
»Det brister en sträng här nere, då någon
går hem till Gud...»
Ännu en av Herrens trogna kämpar har
slutat striden. Att det denna gång gäller
broder Oskar Pettersson från Kumla, hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
