Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR. 147.
tets - land har vida gränser. Ännu
återstår oss oändligt mycket. Och
ännu torde vi ha stora områden att
erövra och härliga segrar att vinna.
Det berättas om en konung från forna
tider, att en av hans krigsöverstar
visade honom en fana, som han tagit.
»Väl gjort!» sade Ronungen.
»Tagen fana till!» Just så tillropar oss
den helige Ande. »Tag en fana till!»
Så länge vi leva, återstår oss alltid
att taga något nytt steg framåt på
helgelsens väg. Vårt liv är en vandring,
likt pilgrimens. Att leva är att lida,
bedja, strida, vinna.
II.
Den kristne i umgängeslivet.
Sen därför noga till, huru I
vand-ren samvetsgrant, välbetänkt, icke
såsom ovisa utan såsom visa. Det
kristliga livets uppgift är allvarlig.
Och vårt ansvar är så stort, att vi
genom slarv och försummelse
kunna bli delaktiga i våra
medmänniskors förtappelse. Såsom ett
jordens salt skola vi genom själva andan
i vårt liv genomtränga och rena den
sedligt ruttna mänskligheten, och
såsom världens ljus skola vi med ord
och liv lysa den till Kristus, på det
att, om möjligt, släkten, folk och
nationer måtte framställas med oss inför
Gud, och Kristi verk sålunda genom
hans folk vinna sitt ändamål. Därför
måste varje vaken kristen känna att
ansvar gentemot de oomvända och en
hög bestämmelse inför Gud. Ingen
lever sig själv. Varje kristen har sin
plats att fylla, sin andel i Jesu
mission. Sen därför noga till, huru I
vandren! Ty orn vi äro frälsta,
väntar man av oss, att vi skola vandra
som ljusets och dagens barn. »Ty
ljusets frukt är i ali godhet och
rättfärdighet och s a n n i n g.»
Ingen predikan är vältaligare än en
samvetsgrann, genomärlig, verkligt
gudfruktig vardagsmänniskas liv. En
uppbygglig predikan och en skön
bekännelse äro väl dyrbara, men
världen skall icke räddas genom ord utan
genom liv.
2. Vad vi behöva är en praktisk
kristendom, en frälsning, som gör oss
till kristna i gärning och sanning. Vår
tid behöver icke höra sanningen
predikas från predikstolen allenast. Den
behöver s e sanningen levas av kristna
i familjen och vardagslivet. Och den
som genom helig .omtänksamhet
vinner ogudaktigas förtroende är just
rätta personen att föra dem till
Kristus. De skola respektera honom och:
behjärta vad han säger. Men har han
icke förtroende som kristen, skola de
trampa hans ord under fötterna.
Därför bör det vara en kristen så mycket
mer angeläget att med vaket samvete
iakttaga kristlig omtänksamhet uti sitt
umgängesliv. Ty hans uppgift är
helig, och hans omgivning sover icke..
»Vandren visligt med dem som- äro
utanför», skriver Paulus till
kolosserna (4: 5). Därmed åsyftar han likväl
icke ett slugt beräknande för att
undgå obehag och lidande, än mindre har
han velat giva stöd för denna
avskyvärda halvhet, som på sanningens
bekostnad vill ställa sig in hos världen.
Nej, en kristen skall vara fast och viss
och veta vad han är och vad han gör.
Men som en omtänksam trotjänare
skall han i Herrens tjänst vara icke
blott nitisk utan även beräknande och
försiktig, försaka, tåla och fördraga,
göra allt för att icke onödigtvis vara
till anstöt. Och målet för alla hans
beräkningar skall städse vara Guds ära
och världens frälsning. Sen till,
huru i vandren!
Ett enda ord, en enda
obetänksain-het kan menligt inverka på ditt
förtroende och förtaga större delen av
ditt inflytande som kristen. Och-
följderna härav kunna vara oberäkneliga.
Förtroende är en av de dyrbaraste
gåvor, som Gud givit oss att till hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
