Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
TRONS S EG RAR.
Vårsol.
När Jesu kärlek lisar
Och strålar i min själ,
Då smältas hårda isar,
Då löses syndens träl;
Då bliver anden vingad
Och lyftes emot höjd,
Och jag mig känner tvingad
Att lova Gud med fröjd.
O, denna vårsol ljuva,
Som så upptina kan!
0 Ande, milda duva,
Som dock till sist mig fann!
Din kärlek låt mig värma,
Att ro och frid jag får;
Låt den till dig mig närma,
Att sist jag himlen når!
Som bäcken glatt sig svingar,
Då fri han blivit har,
Så ock jag lovet bringar
Till min och allas Far.
Små hjärteblomster sköna,
Violer, ljuva blå,
Och sippor i det gröna
Vid bönevägen stå.
Och kärlekssolen lyser
Så varmt från fästet blå.
Ej hjärtat nu mer fryser,
Ty sorg det ej kan nå.
1 löftets park, den sköna,
Är stilla, ljuvt och varmt;
Där får det sällhet röna,
Om det är än så armt.
Walfrid Bo h länder.
skrev något brev i Trons Segrar, men när
jag tänker på de många vänner, som jag fick
göra bekantskap med, och det intresse och
den kärlek, som de på så många sätt
visade för mig den tid jag reste omkring i
Sveriges bygder, då tycker jag, att det är på
tid, att jag låter höra av mig.
Sist jag skrev, var jag i England på väg
till Amerika för att bevista Moody Bibel
In-stitute i Chicago en liten tid. Det var
ju lite svårt att komma i land, på grund av
vissa immigrationslagar, men Gud var med,
så det gick igenom. Jag stannade vid
skolan under två terminers tid och känner
mig mycket glad och tacksam för den tid
jag fick vistas där.
Nu är jag återigen i England på väg ut
till Sydafrika, till det arbete, som jag
känner Gud har kallat mig till. Att det, kunde gå
så lätt och fort att komma iväg, har jag till
stor del att tacka de snälla svenskamerika-’
narna för, som jag lärde känna i Chicago
och som höra till Frikyrkan därstädes. Gucl
välsigne och löne dem! Det är stort att få
erfara, huru Herren sörjer för oss på alla
sätt, så att intet fattas.
Det var av särskilt intresse för mig att hälsa
på två av mina yngre bröder, som vistas på
en skola i närheten av New York och
utbildas för det stora missionärskallet. Huru
dyrbart det är att vara frälst, och hur stort
att vara kallad att gå ut med det glada
budskapet till dem som inte veta om det och till
följd därutav sitta bundna i syndens
mörker!
Om allt går som tänkt, så reser jag ifrån
England i morgon eftermiddag och kommer
fram till Durban omkring den 24 i denna
månad.
Nu får jag sluta med de bästa
hälsningar till alla vänner, från Skåne till
Norrbotten, och inte minst till alla Segerbanerëts
medlemmar och vänner. Vi behöva edra
förböner, om något skall kunna uträttas för
Herrens sak i hednavärlden. 2 Kor. 1:11,
Eder ringa broder
Bernard Johanson.
Från Sydafrika.
Brev från Bernard Johanson.
Southampton, England, den 1 maj 1924.
Kära missionsvänner!
Frid!
Det har nu gått några månader sedan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
