Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
där mötet hölls på söndagens förmiddag,
hade skaran betydligt ökats. Under det
missionärerna Karlson och Wallin delade ut det
andliga brödet i denna fokal, talade evangel.
Finte i metodistkyrkan, och evangelisterna
Anna Gezelius, Anna Lööf och Ephraim
Anderson medverkade i Betaniakyrkan.
I missionär Wallins vittnesbörd (2 Tim 2:
8, 9) voro huvudtankarna: mera av
Jesus a) i tankelivet, b) i troslivet, c) i
verk-samhetslivét.
»Veteranen» från Zulu stannade inför Jos.
1: 1—9: Intagandet av landet. Mose gick
miste om förmånen att se landet, pä grund
av olydnad. Det finns välsignelser, som
vi genom felsteg kunna förlora. Josua
hade sett landet, som flöt av mjölk och
honung, han hade även sett de stora jättarna,
men han förtröstade på Gud, att han skulle
giva dem landet, såsom han lovat. Så var
det ock med Kaleb. Han visste, att om
Herren var med honom, så skulle han
fördriva de starka och stora anakiterna.
Etter detta möte samlades Södermanlands
ombudsförbunds medlemmar för att tå göra
en återblick på det gångna årets verksamhet
samt för att i Jesu namn fatta nya friska
tag för det kommande året. En
»familjemiddag» var anordnad på nykterhetskaféet, för
att ingen på grund av matbestyr skulle
behöva hindras att vara med.
På eftermiddagen fingo metodisterna
besök. Predikant E. Karlsson fr. Vingåker
öppnade mötet med att läsa Joh. 21: 1—11.
Jesus uppenbarade sig på de gamla kända
platserna för sina lärjungar, som i missmod
återgått till sitt gamla yrke. Han hjälpte
dem, i förbarmande kärlek, att få en
myckenhet fisk i sina nät — något som
ingen tillrättavisning hade kuniut åvägabringa.
Fortsättningen av mötet fick karaktären av
en »zuluafton», då missionär Karlson
uppdrog skillnaden mellan förr och nu i fråga
om missionsarbetet i Zululand. Han
klargjorde, att arbetet måste inriktas på att
nå de svarta, som nu måst draga sig längre
inåt landet, o. s. v.
Missionär Wallin läste Rom. 13: 11—13.
Goda offer inflöto för verksamheten under
mötena.
Sista mötet hölls i Missionskyrkan.
Såsom inledning läste evangelist C. Finte Joh.
20: 19—21 och påvisade vad Tomas gick
miste om genom att försumma bönemötet.
Kristus uppenbarade sig med frid — en
frid, vunnen genom de sargade händerna.
Evgl. Anna Lööl vittnade över Joh. 19:25,
som ställer framför oss den lilla gruppen
vid korset. Vi äro en svag skara, men en
frälst och lovsjungande skara, på den
segrande sidan.
Därpå gavs oss en inblick i Kinas förr
och nu. Orden ur Apg. 4: 12 sjöngos på
SEGRAR. 157.
kinesiska, varpå uppmaningen ställdes till
folket på läktaren att ur bibeln läsa upp
versen pä svenska. En pinsam tystnad
uppstod — ingen hade sin bibel med sig!
Bättre gick det dock, då missionären bad, att
någon från »bottnen» skulle hjälpa dem.
Till sist läste missionär Karlson Joh. 7:
37: — — sista dagen i högtiden ropade
Jesus: »Om någon törstar, så komme han
till mig och dricke.» Även intill sista
mötet kunde någon vara andligt törstig. Törsten
kunde bli släckt hos Jesus.
Mötena fortsattes i Jönåker och
Tuna-berg, och Gud välsignade lika mycket ute
på landsbygden.
Prisad vare Gud för den enhet, som
rådde i anden! Såsom en flod överströmmade
Guds kärlek alla små vatten-»gölar».
Blodet förenade oss som syskon i tron.
Enligt uppdrag
Sydafrikanen.
Hemförlüvad.
Herre, nu låter du din tjänare
fara hädan i frid, efter ditt ord. ty
mina ögon hava sett din frälsning,
vilken du har berett till att skådas
av alla folk.». Luk. 2: 29—31.
Så kunde den gamle Simeon utbrista, när
han fick sluta Jesusbarnet i sina armar. En
Herrens tjänare, som fått fara hädan i frid,
var ock farbror N. P. Isaksson fr. Skogså,
som fick hembud den 15 april, något
över 71 år gammal.
Farbror Isaksson har en lång följd av
år deltagit i den offentliga verksamheten,
ehuru mera aktivt sedan några år tillbaka,
då en väckelse uppstod i Inbyn. Där
bildades då en ungdomsförening, och inom
denna har han stått såsom ledare. Hösten
1519 deltog han i en bibelkurs i Långnäs,
och hur glad var han ej att på gamla dagar
tå detta tillfälle att tillsammans med de
unga tå sitta necl och studera sin bibel!
Farbror i. hörde ej till de storbegåvade, men
i stället hörde han till dem, som lärt sig
förstå, att »fröjd i Herren är vår
starkhet.» Fattigt och knappt hade han det i
det lekamiiga, men han var dock glad i sin
Gud.
Sista tillfället jag hade att sammanträffa
med honom var i mars, då jag besökte
Inbyn. Han läste då den 46 ps. och talade
om hur gott det var att i Gud äga sin
tillflykt och starkhet. Ehuru förgängelsens
makter redan då syntes ha fått ett starkt
grepp om hans kroppshydda, var hans
andliga liv friskt, och han levde nära Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
