Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
161.
Har du fått smörjeisen?
Jag erinrar mig, att när jag kom till
England och höll föredrag — jag
vill minnas, att det var det första, jag
höll där i landet — voro ganska
många präster närvarande, och som
jag ické alis var kännare i den
engelska teologien, fruktade jag mycket
att i föredraget stöta mig med deras
trosbekännelse, vadan jag erfor stor
förlägenhet, synnerligast vid
behandlingen av det ämne jag då förehade,
nämligen: Den helige Andes gåva för
tjänandet. Jag kommer särskilt ihåg,
huru, då en av de kristna prästerna
hela tiden satt med hüvudet lutat i
handen, jag trodde, att den gode
mannen blygdes vid allt vad jag sade,
vilket naturligtvis i hög grad
besvärade mig. När föredraget var slut,
tog prästen sin hatt och gick sin väg,
och då tänkte jag: »Dig får jag väl
aldrig se här mera!»
Vid början av nästa sammankomst
tittade jag omkring överallt för att se,
om han var närvarande, men han fanns
icke där; och vid den följande
sammankomsten gjorde jag likaledes,
men han fanns där icke heller då,
vilket kom mig att fullt och fast tro,
att något i mitt föredrag stött honom
för huvudet. Men några få dagar
senare, just vid ett större
aftonbönemöte, fick jag se en man stå upp,
vars anlete lyste av en sådan glans,
som hade han i likhet med Mose
samtalat med Herren på berget, och
när jag kom att taga honom i
närmare betraktande, fick jag till min
stora glädje se, att det var just den
saknade brodern. Han omtalade nu,
att han hade varit närvarande vid den
ovan nämnda bibelförklaringen, och
att han där hört talas om något, som
kallas »ny kraft för predikandet av
evangelium»; och han tillade, att han
gjort upp saken med àig själv så, att
vore den kraften av nöden för honom,
så ville han komma i besittning av
densamma; och i det fasta beslutet
gick han hem, sade han, och anropade
Mästaren om hjälp, »och» — så slöt
han — »jag har aldrig förr i mitt
liv haft en så hård kamp med mig
själv». Han hade anropat Gud om
att visa honom hela hans hjärtas
syndfullhet, om vilken han förut icke haft
någon vetskap, ja, han ropade
kraftigt, att Herren måtte göra honom
totalt tom på allt eget och i stället
fylla honom med den helige Ande,
och han sade: »Gud har besvarat
min bön». Sex månader senare
sammanträffade jag med mannén i
Edinburg, då han berättade mig, att han
hela tiden förkunnat evangelium varje
afton; att han inte hållit en enda
predikan, utan att några stannat kvar
för samtal, samt att han redan vore
upptingad fyra månader, för att varje
afton predika evangelium i olika
kyrkor. Jag törs nära på säga, att
man, innan den mannen vart smord
med kraftens helige Ande, gärna
kunde ha affyrat en kanonkula tvärs
igenom hans kyrka, utan fruktan att
därvid träffa någon; men det dröjde
däremot icke 30 dagar efter, sedan
smörjeisen erhållits, som kyrkan var
fullpackad från golv till tak. Han hade
sitt ämbar fullt av friskt vatten; detta
såg folket och flockades därför
omkring honom från alla håll och kanter.
Man kan inte få strålen högre än
källan. Vad vi därför ha ett alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
