- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettiofemte årgången. 1924 /
171

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS

Efter avslutade uppköp och andra
uträtt-ningar och efter att ha hämtat nya krafter
i den friska höglandsluften bjödo vi det
natur- och konstsköna Pretoria farväl och
fortsatte vår resa mot Natal. Man känner,
som vore man på vägen hem, när tåget
styr mot söder, till trevliga, odlade orter,
där man mötes av gamla kära
missionärskamrater och andra vänner, där man ock
träffar hednakristna församlingar och får se,
vad som dock kunnat vinnas bland de
svarta.

Väcktes förut reflektionerna om
skillnaden på svart och vitt, så får man nu i
stället se kontrasterna mellan svart och
svart, och den blir kanske ännu mera i
ö-gonen fallande. När man under flera år
rört sig bland våra råa, slöa hedningar,
som motsträvigt spjärna emot varje
framåtskridande, knappast önska sig någon
lekamlig hjälp ens, och ännu mindre någon
andlig, och som därför än i dag lyckas
framleva sitt liv på fädernas vis, kan man
knappast tro sina ögon, när man kommer
till de troende inföddas hem i Natal, där
enkel trevnad dock till slut gjort sitt
inträde. Och när man samlas med en skara
förstående och utvecklade troende, ja, då
blir det så olika mot de dagliga
erfarenheterna. När man så där på en gång får se,
vad mångårigt, troget och tåligt
missionsarbete har uträttat, då ser man — och
behöver ej endast tro — att det lönar sig,
och man fattar mod, även om målet ännu
synes vara långt borta. Vad Herren har
uträttat på de gamla fälten, är han ock
mäktig att genomföra på de nya. Hedendom
finnes nog ännu i Natal, och kanske
mäktigare än man ens anar, men den är dock
ej uppenbar på samma sätt som här uppe.
Det är som om den blygdes för sin
tillvaro och sökte utföra sitt verk i det
undangömda.

Å andra sidan väcktes ock vår förvåning
vid kamraternas berättelser om
svårigheterna i församlingsvården, och om hur
allahanda villoläror sprida sig bland de
troende. Missionärens uppgift blir alltmera
grannlaga och svår. Här behövs en
särskild visdom från Gud och fullt ut lika myc-

S EG RAR. 171

ket tålamod som i arbetet bland hårdaste
hedningar.

Det var i Maritzburg, som en hemvrå
beretts oss i ett av de båda husen på
stationen, och där konferensens högtidsvecka
efterföljdes av en stilla vilotid. Där fick man
även till stor del lägga bort engelskan och
kunde använda modersmålet, även lite
utanför kamratkretsen. En liten grupp av
skandinaver finnes ännu kvar i den lilla trevna
staden. Det blir som ett stycke Nord i
själva Södern. Att missionen även här låg
oss närmast om hjärtat, är ju endast
självklart.

Utflykter till Svveetwaters och någon
ut-station med möten bland de svarta där
såväl som i själva staden gåvo tillfällen att
låta de mera försigkomna få en smula
kännedom om sina mindre lyckligt lottade
bröders och systrars ställning. De troende
svarta visa stort intresse för
missionsföredrag och känna stort medlidande med
dem som ännu vandra i mörker; men det
synes ej så lätt för dem att fatta, att de
själva kunna göra något för att hjälpa
dem. När de vaknat upp för detta sitt
ansvar, då som först inbryter Afrikas
e-gentliga missionstid. Hade vi kunnat
väcka någon av dem till nit för verket, då
skulle vi ej ansett våra försök vara förgäves;
men kanske även här behöves tålamod.

Vår sista söndag tillbragtes i Durban.
Missionsföredrag i ett par lokaler för
infödda var det som fört oss hit, och dessutom
gåvos även där vederkvickelsestunder i
o-lika missionärshem.

Så kom uppbrottet igen. Expresståget
— en nyhet för Sydafrika — för oss
hastigt bort från blommor och grönska och
friska havsvågor. Det ilar fram genom
leende bygder, där allt står i sommarens
vackraste skrud. Genom en lång rad av tunnlar
och uppför den ena kullen efter den andra
går färden alltfort framåt. Om några
timmar göres ett kort uppehåll i Maritzburg.
En sista skymt av kamraterna där och en
avskedstår ur en av dem medförd
thermos-flaska, en vemods- och ensamhetskänsla
kanske för en liten stund, men så skynda
vi åter uppför nya höjder. Dimman sveper

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1924/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free