Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 TRONS
V-k år tillbaka var det ingen troende i
den byn, men nu är det omkring femton.
Det kändes gott bland den lilla gruppen
av troende, som nu samlas i deras hem
för att sjunga och bedja.
Men kära vänner, bedjen mycket för dem,
att de må bevaras varma, och även att
kvinnan snart må få lägga bort sin käpp, till ett
vittnesbörd om vad Gud förmår! Detta
är ett av våra glädjeämnen, men det
finnes även sorgeämnen, slöa och liknöjda
kristna, som genom sitt liv och sin vandel
vanära Gud. Bedjen mycket för de
troende, att de må få mera av Kristi segerkraft
i sina liv, så att de bliva klara ljus, som
lysa i hedendomens mörka natt!
Ett varmt tack till eder, våra kära
vänner i norr och söder, som bedja och offra för
oss och kineserna. Tröttnen ej, ty snart,
mycket snart kommer Jesus, och då kunna vi
ej verka mer.
Syskonen Ohlsons hava nu lämnat oss
och rest hem för att njuta en
välbehövlig vila. De hava lämnat ett stort tomrum
eftet sig både bland oss och kineserna,
men vår önskan är, att Gud även hemma
skall göra dem till rik välsignelse.
Våra kamrater, syskonen Hjärtströms,
förena sig med oss i hjärtliga hälsningar.
Edra i Jesu tjänst lyckliga
Marta Nilsson och Edith Öqvist.
Adr.: L i n g k i u, Sha., North China.
Från Sydafrika.
Brev från fru Ester Monson.
En intressant och givande semesterresa
ligger bakom oss. Det är den
nödtvung-na flykten undan högsommarens mest
prövande veckor, som vi varje år nödgas
företaga. Visserligen känns det ej alltid så
lätt att kunna ordna med arbetet för två
månader och lämna våra infödda
medhjälpare på egen hand för så lång tid, men vi ha
fått erfara, huru Herren bevarat dem och
S EG RAR.
verkat genom dem på ett särskilt sätt
under tiden, och både vi och de få tacka
Gud, när vi sedan återkommit med stärkta
krafter och kunnat träda in i vår uppgift
igen.
Det var i mitten av januari, när solen
obarmhärtigt brände det torra låglandet,
och våra krafter voro ganska medtagna av
feber och hetta, som tåget äntligen bar
oss i väg upp över de många höjderna till
Pretoria, där vi, inbjudna till ett svenskt
hem, gjorde ett avbrott i vår resa.
Skillnaden är mycket stor mellan vildmarken och
huvudstaden. Här hemma leva
människorna ännu sitt mest primitiva liv, och man
finner knappast något spår av civilisation.
Där mötes man av ett fullt modernt liv.
Där sväva flygmaskinerna fram över den
ganska vidsträckta staden, över ståtliga
byggnader och härliga parker, och där mötes
man av en lyx och en rikedom, som här
hemma är nästan otänkbar.
Tillfällen att föra missionens talan
erbjuda sig, när man kommer ut, och man
blir förvånad över att finna, att de
troende vita i Sydafrika i själva verket veta
så litet om hedningarnas liv och ställning,
fastän de hava dem runtomkring sig, t.
o. m. som tjänare i sina egna hus.
Språkförbistringen och de svartas skygghet för
att blotta något av sitt innersta äro väl de
första orsakerna till denna sakernas
ställning. Dessutom ligga ju de svartas
landområden vanligen mera avlägset från de
vitas städer, och när de komma dit för att
söka arbete, antaga de helt naturligt ett till
det yttre så pass förändrat uppträdande,
att man knappast kan känna igen hedningen,
även om han lever fullt lika kraftig
innanför.
Det blev oss en glädje att en afton på
ett ungdomsmöte få berätta något om Guds
verk på vårt fält och få känna ett varmt
intresse för missionen. Det tog sig
uttryck i en gåva till verksamheten och
löften om fortsatta förböner. De unga
sydafrikanerna kunna göra en kraftig insats
i missionsverket, när Gud får väcka dem
till ansvar för hedningarna i deras eget
land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
