Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
TRONS S EG RAR.
in i våra hjärtan; utan natt,
förblin-delsens och fördärvets mörka natt,
skall då betäcka oss. Sedan Judas
begått sitt förräderi, möta oss ännu
två bilder från hans liv. Det
berättas, att han gick till översteprästerna
och ropade: »Jag har förrått
oskyldigt blod!» O, vilka samvetskval!
O, att våra dagars »nya människor»
kände sitt förrådande av Kristus
såsom en eld i sina själar, så att de
började ropa till Gud om sina själars
frälsning! Sannerligen, Gud har icke
ett sådant stenhjärta som judarnas
överstepräster, så att han skulle
svara: »Du må se dig om. Detta
kommer icke mig vid.» O, att Judas
icke hade’ vänt sig till människor utan till
Gud! Men det är just det helvetiskt
grymma med synden, att den
fördunklar och stänger vägen tillbaka till Gud!
Och den andra ännu sorgligare
bilden av Judas är denna: Han gick
bort och hängde sig själv. Där
hängde nu denne arme man. Ingen
människa har dömt honom, ingen har
förföljt honom, och dock for han som
en jagad hit och dit. Medan syndares
Frälsare hängde på korsets trä mellan
himmel och jord, hängde i närheten;,
kanske på samma kulle, Judas,
förrädaren, ett offer för sin egen
missgärning och därmed ingående i det
eviga fördärvet. Förrädaren och den
förrådde dö ungefär vid samma tid,
förrädaren troligen något före den
förrådde.
Se, min vän, detta är den bibliska,
sanna Judas-stoden. Vad har den att
säga dig? Om du hittills haft Judas
sinne och kanske utfört
judasgärnin-gar, o, låt då varna dig, så att du icke
tager det sista steget på förhärdeisens
väg! Gå icke som Judas och tag
ditt eget liv, utan vänd dig till
Frälsaren! Han vill taga sig an dig,
liksom han tog sig an rövaren på sin
högra sida. Ja, vänd dig till honom,,
och du skall få frid i din fridlösa själ.
(Svt.) Ur Niinm und lies.
De yngres avdelning.
Ali’s bäste vän.
Småflickorna hade just börjat sin lek.
Det var en regnig och ruskig dag, varför
de måste hålla sig inomhus. Ett hörn av
bagarstugan hade apterats till lekstuga. Av
jungfrun hade de fått låna en tom butelj,
vilken förut innehållit sirap, denna sköljde
de nu med rent, kallt vatten och fingo pä
så sätt något riktigt extra gott till sitt lilla
hushåll.
Den mindre av flickorna, Ali, kom mitt
under leken att titta sig omkring, och
hennes klara, blå ögon kommo att falla på
springorna i de oklädda väggarna och på åsarna
i taket. Genom detta kom lion i sin
vemodiga fantasi att tänka tillbaka på
svunna dagar, då hon var riktigt liten, och då
mor — ■ hennes vackra dröm och saga,
hennes allt — ännu var frisk och kry. Ali
mindes icke precis de dagarna, men hon
visste, att det varit så. Nu satt mor där
inne i stugan, lam och alldeles oförmögen
till allt och i behov av allas hjälp.
Viel dessa tankar började Ali att
bittert gråta. O, vad det brände, vad det sved i
det lilla barnahjärtat!
Leken slutade, inte kunde Lisa leka
ensam, utan de sprungo in igen till mor
och jungfrun och de övriga syskonen, som
inte kunde förstå sig på Ali’s känsliga
sinne.
Moderns sjukdom var något som alltid
låg som en tung mara över Ali’s
barndomsliv, och som gjorde, att hon aldrig kunde
känna sig riktigt lycklig. O, hur hon
önskade, att mor varit frisk och kunnat hjälpa
henne till rätta i de många små saker, som
det nu blev både si och så med. Hon
skulle ha hjälpt henne att hålla sina kläder hela
och rena, och mycket, mycket annat. Ty
hemmet var fattigt, varför de blott i
nödfall kunde hålla sig med jungfru.
Hennes enda syster, Lisa, som var några
år äldre än hon själv, var av en helt annan
själsläggning. Hon var lugn och sorg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
