Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
191.
lös, till synes åtminstone. I sorger och
motgångar tappade hon sällan besinningen
utan resignerade lugnt och modigt.
Bland tre bröder var det en, som Ali
särskilt älskade, clen goda och cmma
Lennart. Hos honom fann hon, åtminstone
i-bland, förståelse och innerlig kärlek. De
voro så lika i många avseenden i sin
tankevärld.
På somrarna, då andra voro ute i
skördearbetet, fick Ali stanna inne hos mor. Dessa
dagar voro ljuva och lyckliga för Ali. Då
sjöng mor för henne vackra barnsånger,
och det var mycket roligt. Ali tyckte också,,
att mor var riktigt vacker, där hon satt, fast
liten och hopkrumpen. Ögonen, dessa kära,
blå ögon, glänste, och ibland låg en fin
rodnad över de annars bleka kinderna. Ali
hade av sina föräldrar lärt sig att i
sorger och nöd fly till Gud i bön. —
Därför fick hon också erfara, att för dem som
älska Gud är både nödens och dödens udd
bruten.
Då Ali var sexton år, inträffade det som
hon så mycket fruktat för, och som hon
önskat slippa överleva. Hon fick se, hur
döden allt mer och mer satte sin prägel
på de älskade dragen hos mor. Hon hade
så tydligt »på känn»: nu är han här, den
ovälkomne, dystre gästen. O, huru hon grät!
Hennes hjärta liksom sammankrympte i
hennes bröst. Solen hade nu för henne mist
sitt sken. Hon såg aldrig dagens ljus
mera. Någon bekant nämnde en dag, då Ali
var på ett kort besök, att det inte var så
mycket värt att sörja, då hennes mor blott
var en sån’ där hjälplös stackare. Åh, vad
Ali kände vid de orden! Senare har hon
förstått, att det blott på grund av tanklöshet,
parad med dålig takt, kunde fällas ett sådant
yttrande. För henne var mor hennes egen
lilla mor, den bästa och käraste i världen.
En tidig februarimorgen kort därpå
väcktes flickorna av far med orden: »Nu håller
mamma på att dö.» Nu grät inte Ali. Hon
blott gömde sig djupare ned i sin bädd.
Hennes hjärta hade blivit så kallt, nästan
hårt.
»Du behöver inte sörja, när jag dött»,
sade hennes moder till henne en dag, me-
dan hon levde, »du har sörjt nog förut». Så
var det också. —
Nu brukar hon ibland sitta vid roten av en
vacker fura på kyrkogården, där hennes
mors gravkulle ligger. Ibland gråter hon,
men det är inte sorgens, inte smärtans
tårar hon fäller, tårarna falla blott vid det
ljuva minnet av Mor. Visst känner lion
många gånger, att hon saknar, vad många
äga men icke värdera: en moders rika,
uppoffrande kärlek och omtanke, denna
uthålliga kärlek, som så villigt gör allt för att
bortjaga molnet från barnets pamia. Hon vet
dock, att många ha det sämre, ty hon har
den snälla, ömma Lisa; också, främst av
allt, har hon ju Honom, som gör, att den
mörkaste natt ljusnar, de bittraste kval få
ro; hon äger Jesus Kristus.
C____
SKJUT ICKE UPP!
Akta dig, du som skjuter upp, att
Gud icke berövar dig ditt förstånd,
innan du gjort ditt val. Jag känner
många av mina vänner, som skjutit
upp sin omvändelse till sista
ögonblicket. De säga, att då de bliva
sjuka, skola de tänka på dessa saker,
men vanligtvis är förståndet då
förmörkat; och o, huru förskräckligt det
är att stå vid en dödsbädd och tala
till en man och av hela hans
beteende inse, att han icke förstår, vad man
säger! Jag har stått vid en mans
dödsbädd, vilken levat ett syndigt liv
och var så oförberedd för evigheten,
som någon kan vara, och jag
försökte att göra mig förstådd; men
allt förgäves. Han kunde icke förstå,
vad jag sade, och så dog han.
O, I, som skjuten upp till sista
timmen att bereda eder för evigheten,
låt mig säga eder, att högst
sannolikt I icke skolen bliva i stånd att
göra bruk av denna timme!
T. de Witt Talmage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
