Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
TRONS SEGRAR.
Deras pastor var emellertid en man,
som levde i nära gemenskap med
Gud, och hans erfarenhet var,, att bön,
verklig bön kan omgestalta allt, och
jiå sina knän hade han fått klart för
sig, att han borde föreslå
församlingen ett år i kärlekens
självförsakelse.
Då detta förslag förelades
församlingen, voro meningarna till en början
ganska delade. Några ■— dock endast
ett fåtal — skakade betänksamt på
sina huvuden och förklarade, att
någonting sådant vore en omöjlighet;
deras levnadsomständigheter voro
redan så knappa, att någon ytterligare
inskränkning vore otänkbar. Andra
höllo före, att ett tackofferår nog
kunde genomföras, men menade likväl,
att det mesta man kunde vänta av
detta var blott en femtedel av den
erforderliga summan. Blott få förstodo
med ens, att detta var just den våg,
som de så länge spanat efter och bett
Herren öppna, och dessa anade tillika,
att denna väg icke endast skulle
frambringa medel för reparationen av
deras samlingslokal utan även tillföra
deras själar en rik välsignelse.
Jesus var deras allt; och då han’ offrat
allt för dem, skulle det väl då vara för
mycket, om de bringade ett offer
för honom? Därför gåvo de ock sitt
hjärtliga bifall till pastorns ord och
tackade honom för hans redliga
uppsåt att själv offra och dela
umbärandena med dem, och efter hand som
kvällen skred fram, blevo flera och
flera övertygade, till dess de omsider
alla — med undantag av några få
— enades om att antaga detta förslag.
Därpå uppdrogo de vissa riktlinjer
för planens genomförande, varvid man
dock redan från början tog klart sikte
på att ej uppställa sådana yttre regler,
som skulle hindra den enskilde från
att själv inför Herrens ansikte söka
utforska, hurusom han eller hon
skulle kunna inskränka sitt levnadssätt;
och man betonade även, att
huvudsaken ej var storleken av den
penningsumma, man kunde åstadkomma,
utan den kärlekens
självförsakelse och det offersinne, som
låg därinunder, och vilket Herren
allena kände. Fanns det blott
villighet att umbära något för Jesu skull,
så skulle han för visso själv sörja för
att även i yttre måtto fullborda sitt
verk, så att medel komme in. Och
därför beslöto de att ej utfärda något
upprop till utomstående eller utsända
några listor, eftersom denna sak
rörde sig uteslutande omkring det, som
utgjorde församlingens egen plikt och
företrädesrätt.
Med heligt allvar, fast måhända ej
utan litet oro, gingo de så till verket,
och länge dröjde det ej, förrän ali
fruktan var försvunnen. De upptäckte
nämligen, att en oanad glädje låg
gömd åt dern, och denna glädje
uppfyllde deras inre, på samma gång den
ock kastade ett himmelskt ljus över
varje liten försakelse för Jesu skull.
Och kärleken gjorde dem så
uppfinningsrika, som de aldrig varit förut;
så många sätt funnos att hjälpa, som
de aldrig tänkt sig. Deras första
åtgärd var att giva »tionde» enligt Guds
ord. Många bland dem hade väl
känt detta ord till namnet, men de
hade likväl aldrig förstått, att varje
gåva till Gud från oss blir
åtföljd av en välsignelse till
oss från Gud. En familj beslöt
att hyra ut ett rum och giva hela
inkomsten därav till Herrens hus, andra
sålde sina smycken, under det att
andra återigen sålde de tavlor eller
möbler, vilka de för hans skull kunde
reda sig förutom.
Spårvagnsavgiftec-na blevo nedbringade till det minsta
möjliga, och ali onödig korrespondens
slopad, alla överflödiga saker blevo
offrade, och onödiga gåvor vid julen
och födelsedagarna blevo inhiberade.
Allt, som sålunda inbesparades eller
förvärvades, lades i en sparbössa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
