Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
TRONS SEGRAR.
Danmarks västkust, där ångaren Dronning
Maud låg och väntade på oss. Efter 24
timmars färd över Nordsjön voro vi i
England. Vi voro rätt många passagerare,
de flesta dansk-amerikanare, som
återvände till Amerika. Jag kunde ej finna någon
som trodde på Gud, men jag kom i samtal
med en man, som var avfälling. Han har
en gång tillhört metodistkyrkan i Amerika.
Då vi skildes åt, tryckte han min hand och
sade: »Bed för mig!» Jag lovade att så
göra. Det vore en glädje för honom, sade
han, att veta, att någon i Afrika både för
honom. Han omtalade även, att han har
en hustru i Danmark, som beder för honom.
Vid framkomsten till England hade vi åter
vid passerandet genom tullen en del bestyr
med våra saker; sedan bar det av med
järnväg till London. Allt går, såsom
vanligt är i England, med svindlande fart, och
snart voro vi i världsstaden. Som jag hade
endast en dag att vara i London, och
åtskilligt fanns att göra med biljett och pass,
så blev ingen tid övrig att bese staden
eller utställningen. På fredagsmorgonen
den 11 juli reste jag med tåg från Waterloo
i London till Southampton och gick strax
ombord på ångaren Arundel Castle, som
skall föra oss till Afrika. Vädret var
vackert, och färden genom Engelska kanalen
utåt Biscayaviken var skön. Kl. Q på
aftonen sågo vi endast svagt de sista
blinkarna av fyren på engelska kusten. Vi gingo
sedan till vila och vaggades så ljuvt till sömn
av de små rörelser båten gjorde genom
dyningarna utifrån havet.
Första morgonen, då jag uppvaknade,
kände jag mig ensam ute i världen bland
främlingar men var glad att äga en vän,
som förstod mig. Jag tog min kära bibel,
gick upp på däck och satte mig för att
läsa. Strax kom cn skotte till mig och sade:
»Jag är glad att se någon som älskar denna
bok.» Jag frågade honom, om han kände
min vän den bäste. Han svarade: »Den
vännen är också min.» Dagen därefter
såg jag ännu en sysselsatt med att läsa
sin bibel. Jag närmade mig honom och
frågade, om han hörde till vår familj. Han
sade, att båda han och hans hustru gjorde det,
och de voro på väg till Afrika för första
gången som missionärer. Vi fyra
samlades sedan varje dag kl. 9 f. m. till
bibelläsning ocn hade dyrbara stunder omkring
ordet. På söndagskvällarna hade vi
offentliga möten.
Sport, lekar och dans är vad
passagerarna i allmänhet sysselsätta sig med ombord.
Det är vemodigt att se, huru leken och den
i många fall omoraliska dansen mer och
mer fångar världens intresse i våra dagar.
Man kan ibland undra, vart det skall taga
vägen med dessa lättsinniga människor. Då
man under sexton dagars tid har
tillfälle att vara tillsammans med sådana massor
som här och se allt på nära håll, kan man
ej undgå att göra sina reflektioner.
Komna till ekvatorn, fingo vi återigen
skåda den underbara södra stjärnhimmeln
med det härliga Sydkorset, vilket
påminner oss om korset på Golgata och honom
som hängde där för vår skull.
Den ångbåt vi fara med är mycket stor,
med en dräktighet av 20,000 ton. Vi äro
omkring 400 passagerare ombord. Nästan
alla europeiska nationer äro här
representerade. En stor del judar finnas också bland
dessa. Maten på denna båt är sämre än
på de båtar jag förut rest med och ej
heller så väl kokad. Men vi få tacka Gud för
vad som är. De första missionärerna, som
reste ut, hade det ej så gott som vi ha det
här. Jag tänker ofta på huru dessa fingo
färdas på dåliga segelfartyg. — Tack, Gud,
för allt, som gör resorna bättre!
I går förökades passagerareantalet mitt
ute på havet, i det att ett barn föddes på
2:dra klass. Bland passagerarna
sysselsätter man sig nu med spörsmålet vad som
skall uppgivas som detta barns
födelseort .....
Om ett par dagar äro vi i Kapstaden, och
jag vill här avsluta brevet för att kunna
sända det med första post till Europa. Jag
väntar att, om allt går väl, vara i Durban v
den 2 augusti. När jag kommer hem, skall
jag återkomma med fortsättningen av resan.
Hjärtliga hälsningar till alla kära
evangelister, missionärer och missionsvänner i
hemlandet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
