Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’310
TRONS SEGRAR.
(slutliga) frälsning. Då skola vi
fröjda oss med outsäglig, härlig- glädje.
Herren skall återställa allt. »Nya
himlar och en ny jord vänta vi efter hans
löfte, i vilka rättfärdighet bor.» Ty
»han måste regera, till dess han har
lagt alla fiender sig till en fotapall.
Kristi återlösningsverk går ut på
ingenting mindre än att Gud skall bliva
allt i alla.
Konrad Abramsson.
Från Sydafrika.
Brev från missionär Gideon
Vikström (S. M. A.)
Barberton, Transvaal, South Africa,
juli 1924.
Käre redaktör Sonesson och läsare av
Trons Segrar! Frid!
Helt nyligen hade vi, min hustru
och jag, glädjen besöka
Helgelseförbundets tvenne missionsstationer i
Östra Transvaal, och i tanke att det
kan vara av intresse för T. S:s läsare
att höra något därifrån, ville jag med
redaktörens välvilliga tillåtelse nämna
några drag från denna resa.
Våra fält gränsa tillsamman, och vi
besöka varandra nu och då, till
ömsesidig glädje och uppbyggelse. D. v.
s. jag har alltid rest ensam, då det gällt
att besöka våra grannsyskon, ty min
hustru har då nödgats ha hand om
arbetet på stationen jämte våra
småttingar. Men nu hade vi arrangerat en
resa för hela familjen. Till
Komati-poort skulle vi resa på järnväg och
taga vår motorcykel med sidovagn
med på tåget, ty dit finns ingen
farbar cykelväg. Men sedan skulle vi
använda oss av den så nyttiga
motorkraften fram till de båda missionssta-
tionerna; och utan denna kraft skulle
vi icke kunnat företaga resan.
Att resa en 10—12 sv. mil på
järnväg är ju inget att dra sig för. Men
i Afrika kan det vara besvärligt nog.
Då vi rest några timmar, skulle vi
byta tåg, och då brukar det ju vara brått.
Men vi hade god tid, ty icke förrän
följande dag skulle nästa tåg avgå.
Lyckligtvis fanns här ett hotell, vilket
var så gott som platsens enda hus —
några hyddor voro där också — och
så begåvo vi oss dit. Ja, det stod
verkligen »hotell» på skylten, men
»härbärge» hade nog varit lämpligare. Det
lilla rummet, där vi blevo instuvade,
hade termiterna för längesedan lagt
beslag på och gjort stora hål i golvet,
vilket i förening med en större glugg
på väggen visserligen gav riklig
tillgång på luft men dåligt skydd mot den
nattliga vinden. Och barnen förkylde
sig grundligt.
Äntligen äro vi på tåget igen och
närma oss Komatipoort, mycket
försenade. På perrongen står vår vän
Thorell, så lugn och trygg, som det
enkom är en skåning givet att vara.
Och det svenska handslaget var icke
falskt. Nu framtages vår svenska
motorcykel med sidovagn, och hela
familjen placeras i det lilla ekipaget.
Br. Thorell med sin trampcykel
körde före och gjorde oss
uppmärksamma på alla förrädiska stubbar och
stenar, och så bar det i väg till
Umgwenya missionsstation.
Där ute på gården står min gamle
vän och kamrat från Götabro,
Rein-holdz, och hälsar oss välkomna. Och
så för han oss direkt till det dukade
matbordet, ty han hade räknat ut,
att vi måste vara hungriga. Kock
hade han själv varit, och som sådan
söker han sin like bland manliga
missionärer.
Efter måltiden se vi oss omkring
en smula, och det är platsen värd.
Den lugna, majestätiska floden, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
