Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEORAR.
313
vi vänta» på Jesu tillkommelse; och det är
endast i den mån vi arbeta i evighetens
ljus, som vi kunna vänta något
evighetsresultat av vårt missionsarbete.
Jag har så mycket på mitt hjärta, som jag
önskade meddela mina kära vänner denna
stilla morgonstund. Först får jag tacka
för alla varma hälsningar, vi fingo genom
br. K. V. Karlson, som nyligen
återkommit från vårt kära hemland. Hans förmåga
att berätta kom väl till pass, då han skulle
tolka eder kärlek och uppoffring för
missionens heliga sak. Tack, vänner. Gud
välsigne eder!
Br. K. tryckte på den saken, som vi ofta
tänkt på — nämligen att vi borde taga
en tur hem till Sverige. Men som det nu
går — det ena arbetet efter det andra
hopas upp — synes ingen utsikt därtill.
Under juli och augusti månader ha vi
haft dyrbara bibelkurser, först vid Bethel
och nu senast vid Betania. På den
förstnämnda platsen voro vi icke många samlade,
delvis på grund av feber och sjukdom, som
rasat och i många fall bortryckt hela kraaler.
På den senare platsen hade vi ovanligt stort
åhörareantal. Det kunde ju icke bli det
slags bibelstudium, då anteckningar och
hänvisningar göras, ty många av dem kunde
knappast läsa, och flera av deltagarna voro
äldre personer, som bara kunde höra. Men
— som jag sade till dem — de ha två
dörrar (öronen), genom vilka välsignelserna
kunde komma in, och de som även kunna
läsa ha fyra dörrar, så att tomrummen borde
kunna fyllas. Vid" båda bibelkurserna
framhölls tron på Jesus såsom Kristus, den i
gamla testamentet utlovade, vara
livsviktig, särskilt nu, då tusenden av dessa så
kallade troende lämna evangelium för att
försöka hålla Mose lag. Dessa predikanter
säga, att nya testamentet är uppfunnet av
de vita, men gamla testamentet (där de hade
månggifte etc.), det är passande för de
svarta.
Vid Betania bibelkurs hade vi också
glädjen att ha br. Hans Nilson från Rhodesia
som medlärare, och Gud välsignade hans
varma framställning. Jag kunde icke hindra,
att en glädjetår smög sig fram, då vi stodo
där tillsammans och sjöngo av de gamla
H.-F:s sånger, som äro översatta till zulu.
Det påminde om gamla tider, för 34 år
sedan, i Sverige. Gud vare tack för allt!
Jag gjorde också ett besök hos syskonen
Alms vid Imbizana. Där mötte jag br.
Lundin, som kommit dit för att hjälpa br. Alm
med tegelbränning för det nya skolhus, som
vi bygga i den folkrika trakten på de
inföddas reservland. På underbara vägar har
vår mission fått inträde där. Detta är det
första missionsskolhus, som kommit till stånd
bland dessa omkring 14,000 svarta. Vår
mission kunde ej försumma att gå in genom
denna öppna dörr, trots det att på grund av
brist i missionskassan vår styrelse meddelat
oss, att för närvarande inga nya företag,
som kräva extra utgifter, kunna upptagas.
Men nog har väl Gud också något extra hos
någon föivaltare?
Jag ser, att mitt brev blir långt, men
innan jag nedlägger pennan, måste jag få lov
att nämna om två saker till. Det första är
min glädje över att jag kunde förliden
fredag utsända min son och medarbetare i
evangelium till utstationen Embo, där W.
Ngobese verkar. Han döpte 8 nya
medlemmar och hade möten och H. nattvard med
de troende. Dessa tre dagar ha stor
be-tyueise för dem som leva omringade av
hedendom och katoliker. — Bernard skriver
väl något om sin resa. Det sista (men ej
det minsta) är, att vid senaste extra
konferens blev det bestämt, att på grund av
vissa omändringar i Port Shepstone etc.
tryckeriet skulle flyttas hit, och nu är ett
tillfälligt hus av järn och trä uppfört ungefär
2 meter från mitt redaktörsbord. Bernard
får nu visa, om han kan hjälpa till även däri.
Vi ha en infödd, som skall arbeta som
förut i Port Shepstone, jämte någon mera,
ty vi ha så mycket att trycka, och vår
tidning såväl som våra böcker börja nu bli
känaa vida omkring. En förening, kallad
»Christian Literature Mission», har en
butik nu i Durban, där vi indirekt äro
medverkande. Där ha vi böcker på över’ 15
olika språk och ett vitt fält för spridning
av våra böcker och traktater.
De bland mina läsare, som förstå »pres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
